Jag är i vanliga fall en hyfsat krämpfri parvel som bara blir sjuk på semestern, men i går började mina kroppsdelar bete sig på mindre genomtänkt vis.
Här följer en dagboksanteckning:
- Först, under förmiddan, låtsas ögonen vara yrvaket grumliga trots att jag sovit hela natten.
- Lagom till lunch känns arean kring näsborrarna plötsligt snor-irriterad och sårig trots att jag inte ens är snuvig.
- 13.30 ökar vikten på mitt huvud trots att ingen lagt någon blytyngd där, och när jag tafsar mig själv i pannan låtsas den febrig men svalnar snabbt.
- I stället gör kroppen en hastig räd mot sin egen blindtarmsregion men när jag snopet tar mig för sidan dröjer det bara ett par sekunder innan smärtan slår till reträtt och när jag tio minuter senare reser mig upp visar det sig att den flyttat ner i ljumsken på mig.
- Under en halv minut är jag plötsligt skröplig och halt, men innan jag ens hinner gnälla om saken inför kollegorna mår jag bra igen.
Min slutsats är att jag måste ha drabbats av
a) En helt ny, superskum sjukdom
b) Akut hypokondri
eller
c) Ett amatör-angrepp via nålstick i en läskig, rödhårig vodoo-docka.
