T.ex. så längtar jag oerhört efter att kunna springa upp och ner för trappen till övervåningen. Ni vet, man kvistar upp lite snabbt för att hämta något? Åhhh, det kommer att kännas underbart!
Jag längtar efter att få inviga min tidiga 30-årspresent och komma igång med projekt viktminskning.
En annan sak jag längtar efter är att kunna busa med Leon! Vältra ner sig i sängen och tokkittlas utan att fundera på om (inte hur) jag ska komma upp eller hela tiden vara aktsam med magen.
Tänk då man kan bära saker till och från bilen, matkassar och dylikt, utan att behöva planera dessa stunder eller än värre; invänta Johan.
Det ska bli skönt att kunna planera in saker, både aktiva och mindre aktiva, utan att behöva fundera på hur man kommer att må då och om man kommer att kunna genomföra dem eller fundera på om man kommer att måsta avboka dem för att man kanske befinner sig på förlossningen?
Stackars Johan som gjort ALLT här hemma ska få avlastning så fort min kropp förmår och jag längtar efter att kunna laga mat igen och baka då andan faller på!
Men mest av allt längtar jag efter långa morgnar i pyjamas i sängen med hela gänget, vår underbara sextett, då vi bara myser, är och njuter av varandra. Att få snusa bebishuvud igen och att få se Leon växa in i storebrorsrollen och hur en ny era tar vid för oss alla.
Jag längtar efter att vi går mot vår och fågelkvitter och hur bebisen kommer att bli stor så fort samtidigt som den kommer att vara ytte-pytteliten och hur man kommer att bli (påtvunget eller ej) än mer närvarande i vardagen eftersom det nu inte bara är en, utan två, som pockar på uppmärksamheten.
Det är fantastiskt!!!