Poesi & Noveller

Novell: Hur skulle jag orka leva vidare?

"De andades tungt och stod tätt intill varandra. Ett bank hördes på dörren och handtaget trycktes sakta ner, de hörde hur någon pratade utanför dörren, det var en manligröst..."

Hon gick in i skolan med tysta steg. Det hade gått ett år sen det hände, ett år sen allting förändrades.  Aldrig någonsin trodde hon att detta skulle hända, inte på deras skola, aldrig någonsin. Det sista hon kom ihåg var en hand över hennes mun och en pistol tryckande mot hennes huvud, efter det blev allt svart.

Maja och Sofie satt på samhällslektionen och lyssnade på när läraren långsamt hade en genomgång om hur kameran uppfanns. Läraren avbröts av ett skrik ute i korridoren. Alla i klassrummet sprang till dörren, sen hördes ett skott, alla blev tyst.  Alla fick panik och sprang ut till korridoren. Då hördes ett till skott och Kevin föll ihop på marken, hans kompis Martin blev träffad i armen och ramlade ner till golvet tillsammans med Kevin.

Maja tog tag i Sofies hand och drog in henne på en toalett och låste dörren. De andades tungt och stod tätt intill varandra. Ett bank hördes på dörren och handtaget trycktes sakta ner, de hörde hur någon pratade utanför dörren, det var en manligröst. Handtaget lyftes långsamt uppåt igen och de hörde fotsteg som var på väg bortåt.

Sofie låste upp toadörren och gick fram till en annan dörr som gick ut till ljushallen. Hon kikade igenom fönstret, hon såg ingen där ute, ingen levande. Båda två gick ut till ljushallen och sprang till ytterdörren, Maja ramlade i trappen påväg ner till dörren, men reste sig lika fort.

Det regnade ute, precis som i en skräckfilm, tänkte Sofie. De sprang med långa steg ut från skolans område och in i skogen. De kände på sig att någon var bakom dem, men såg ingen.  Plötsligt träffades  Sofie av ett skott precis i bröstet. Hon tog ett sista steg innan hon föll ihop på marken och Maja kastade sig över henne. Maja reste sig sakta upp och tittade mannen rakt in i ögonen, han tog tag i hennes arm och drog in henne ännu längre i skogen. Maja gjorde inget motstånd hon visste att hon skulle dö, det var värt att dö efter det som hänt. Mannen stannade och tog fram sin pistol han höll för hennes mun med sin hand. Han pressade pistolen hårt mot hennes huvud och tryckte på avtryckaren.

En vecka senare vaknar Maja upp på sjukhuset från ljudet av hennes egna andetag, hon har aldrig känt sig så levande, men ändå död på samma gång. Plötsligt mindes hon Sofies sista andetag och pistolen mot hennes huvud.  

Hur skulle jag orka leva vidare?

Publicerat