Jag tror att min mamma är den starkaste personen jag vet. Inte rent fysiskt, utan psykiskt. Hon har alltid hjälpt mig genom alla svårigheter, allt från när jag har mått dåligt på grund utav "små saker" till när jag har legat inne på sjukhuset med ett brutet ben. Även om hon har mått dåligt någon gång, har hon funnits där.
Jag undrar vad jag skulle ha gjort utan henne. Kanske hade jag hamnat på en särskola om min mamma inte hade haft orken och viljan att kämpa, jag hade kanske varit en helt annan person idag. Min mamma har också alltid lyssnat på mig. När jag berättar att jag vill åka på festival är inte hennes första reaktion "men du kan inte!" utan hon gör istället allt vad hon kan för att det ska bli så bra som möjligt. Hon har aldrig behandlat mig annorlunda på något sätt jämnfört med mina syskon. Min mamma är den där typen som tillåter att man har kul men samtidigt bryr sig. Ibland för mycket. Men hellre en mamma som bryr sig för mycket än en mamma som inte bryr sig alls.
Jag älskar dig mamma.