I denna malplacerade Blocket-text flaggade jag för såväl konstig humor som osunda matvanor och alarmerande brist på sex appeal i en personbeskrivning som borde ha avskräckt vem som helst.
Och det stämde, på sätt och vis för Hon var verkligen inte vem som helst.
Nu talar jag inte om den muskulösa 50-plus-kvinna som kastade sig över mig på Merry Can med orden Torbjörn, jag tar dig nu!. För hon skämtade bara
tror jag i alla fall.
Nej, jag talar om avsändaren bakom det mejl med rubriken Svärmorsdröm? som samma kväll sändes iväg från en laptop 50 mil söderut.
Jag var först tveksam till att utsätta läsekretsen för denna smetiga uppföljare, men kom på sämre tankar när jag nåddes av nyheten att mitt kärleksliv ända sedan kontaktannonsen utgjort ett hett samtalsämne i fikarummet hos en skock trevliga tanter på hemtjänsten i Överhörnäs. Dem kunde jag helt enkelt inte svika. Därför låter jag nu hela hemtjänsten ta del av det mejl jag fann i min inkorg på lördagsmorgonen:
Hej.
Min mor har påtvingat mig att svara på din annons.
Hon älskar din serie.
Inte direkt mig emot, då jag tycker om att läsa dina kåserier också.
Och jag skulle behöva en soffkudde kombination tåvärmare.
Finnes:
Rundlagt ljushuvud på villovägar.
Optimistisk pessimist med konstig humor.
Tämligen otekniskt och bör hållas ifrån köket.
Annars mycket lättskött, så länge det finns tillgång till internet.
Medföljer smartskaft till mor och två fyrbeningar.
PS. Mamma undrar om du fortfarande har den där lavalampan du ville
skänka bort i en tidigare artikel?
Självklart begrep jag från första stund att det här var mina drömmars kvinna.
Jag svarade glatt och bad henne hälsa sin mor att jag uppskattade den kvinnans goda smak. Förförerskans snabba svarsreplik antydde att hon faktiskt inte kontaktat mig under vapenhot.
Vi skrev till varann i en månad, belastade telefonnätet i några veckor till och sågs livs levande på en tisdag.
Vår första träff inleddes som förväntat med att jag spillde ner mig själv och mitt eget skrev, men eftersom jag är en sån himla förutseende grabb innehöll spillglaset bara vatten. Nio timmar i sträck undvek jag elegant att kasta livsmedel på min dejt, men när det var dags att ta farväl råkade mina läppar fastna i hennes.
Sen vare liksom klart
och så har det fortsatt att kännas.
Med allt detta sagt inser jag att rubriken ljuger för jag hittade henne aldrig.
Det var ju hon som hittade mig.
