Djävulen började känna sig överflödig, helt enkelt.
Finns det verkligen ingenstans på jorden där folk inte har sjunkit lägre än jag? gnällde Hin Håle uppgivet.
Njaa
Djävulens förste assistent, en liten djävul som fullt logiskt bar titeln Djävul En, granskade den enorma världskarta som täckte en hel vägg i Hin Håles arbetsrum. Vi har ju alltid Örnsköldsvik.
Öchövadå?
Örnsköldsvik, ers låghet. Ö-vik. En liten stad strax söder om Nordpolen i norra Europa. Det är väl i princip den enda plats på jorden som det fortfarande finns hopp för.
Helvetets herre slog ihop händerna av förtjusning.
Packa mina väskor, djävul En! sa han med glittrande ögon. Jag ska till Öchösvik!
Djävulen tog hissen upp. Mörkrets furste var väldigt svag för hissar. Tidigare hade han varit hänvisad till att kräla upp ur närmaste avgrund eller bli utspottad ur någon närbelägen vulkan varje gång han skulle avlägga visit på jordens yta, men sedan den industriella revolutionen var det bara att kliva in i personalhissen och trycka på knappen för översta våningen.
Just idag ledde översta våningen till parkeringshuset under Arkenbibblan klockan 17.00 på midsommarafton. Hin Håle fick därmed ge sig till tåls några timmar, eftersom en klausul i kontraktet med Skaparen gjorde honom helt kraftlös fram till mörkrets inbrott.
Dagen till ära hade djävulen, som ju annars ser ut som vilken Svensson som helst, tagit på sig sin gamla halloweendräkt från år 219 före Kristus komplett med treudd, horn, svans och bockfötter. Den började onekligen bli lite fransig i kanterna, men med tanke på hur stor respekt den gett honom genom seklen hade han inte en tanke på att kassera den.
Helvetets herre klev ut på torget och harklade sig på sitt mest diaboliska vis.
Bäva, Öchösviksbor! mullrade han. Jag har kommit för att sprida kaos och förödelse i er försvarslösa stad!.
Gensvaret gjorde Hin Håle mycket förbryllad. Han måste ha fått för mycket svavel i öronen, för han tyckte att de på en sådan proklamation tillhörande skriken av skräck och fasa lät mer som fniss, skratt och ett par tonårstjejer som vrålade söt pyjamas!.
Vad var nu detta? Dessa människor verkade inte ha någon som helst respekt för Helvetets makter! Djävulen började svettas. Kunde det vara så att Öchösvik stod under direkt beskydd av Gud Fader själv? Mörktets furste tog sikte på närmaste ortsbo och stegade fram.
Säg mig, dödlige, är er Gud närvarande här?.
Ortsbon, en spinkig ung rödtott, ryckte till och blinkade yrvaket mot Hin Håle.
Foppa? Han är väl ute och spelar golf, skulle jag tro.
Nog för att Hin Håle inte var särskilt insatt i den lokala kulturen, men när det gällde hockey hade han järnkoll eftersom han själv hejade på New Jersey Devils. Foppa var definitivt inte den livsform han frågat efter.
Nej, rättade han, jag frågade efter er Gud!
Rödtotten stirrade oförstående på honom.
Näslund?
Nej! Er Gud!
Eeh
Wernblom?
Men för Guds skull! Jag talar om den där godhjärtade, allsmäktiga typen som ser allt, hör allt och vakar över allt som lever och andas här!
Det tog sin lilla tid, men nu började det så sakteliga att gå upp ett ljus för pojken. Plötsligt sken han upp.
Å, du måste mena Elvy! Nä, jag hörde att hon skulle vara bortrest i dag.
Bra! pustade Djävulen, som antog att Gud och Elvy måste vara samma sak då han inte kunde komma på någon hockeyspelare med det namnet. Då behöver jag bara vänta till i natt!.
Men Gud, vad trist det låter! tyckte rödtotten. Vad sägs om att hänga med till ett midsommarpartaj strax utanför stan? Vi blir typ 70 pers och har säkert plats för en till.
70 pers? Mums
djävulen formligen dreglade vid tanken på 70 offer att utsätta för sina lömska planer.
Må så ske, dödlige! förkunnade han. Jag följer dig till detta parr-tai!
Bussresan till festen var första och sista gången som Hin Håle sponsrade bruket av miljövänlig etanol.
Efter några kilometer vred rödtotten på nacken och bligade slugt mot sin reskamrat.
Oss emellan
du kommer där nerifrån, eller hur? sa han.
Så du har märkt det muttrade djävulen.
Jorå, genmälde pojken hurtigt, nog känner jag igen en Stockholmsfjolla när jag ser en! Vad gör du här uppe då?
Jag har kommit för att sprida kaos och förödelse, svarade Hin Håle uppriktigt.
Stockholmare ända in i märgen, hör jag! garvade grabben och gav djävulen en klapp på axeln. Nu är vi framme, förresten!
Hin Håle klev ur bussen och möttes av den mest förundrande syn.
Runt en blommigt träkors skuttade människor i alla åldrar jämfota medan de omväxlande viftade med händerna vid öronen och bakom ändalykten.
Djävulen blev väldigt rörd, för den där djävulsdyrkardansen var det ju han som hade hittat på.
Då fick, oturligt nog, kvällens festfixare syn på honom.
Har ni sett, alla barn? Barnvakten är här nu! Om alla samlas hos den snälle fabrorn i röd djävulspyjamas så tar han hand om er i kväll!
Hennes vrål fick en hord av småttingar att komma myllrande mot Hin Håle.
N-näe, stammade han, jag är ingen barnvakt! Jag är ju Helvetets herre, ser ni väl!
Wi-hiiii! svarade barnaskaran och kastade sig över honom.
Under hela sin karriär som Mörkrets furste hade djävulen aldrig förr blivit så förödmjukad.
Barnen hade dragit honom i pälsen, gjort flätor av hans bockskägg, knutit fast hans svans vid ett bordsben, spetsat en blomsterkrans på hans horn och hans treudd var full med plastringar i skrikiga färger efter att barnen använt den som måltavla i en kasta prick-tävling.
Vänta bara tills mörkret faller! morrade Hin Håle för sig själv.
Wa? Wicke möjkej?
Det var rödtotten som dök upp framför honom med kinder utputande av sill, ägg, gräddfil och nypotatis.
Hä bli de alldjig möjkt så häj åch! Du ä ju i midnattsolens land, polann!
Djävulen satt som förstenad. Till och med hans halloweendräkt bleknade. Med ens förstod han varför öchösviksborna hade uppvisat en sådan total brist på respekt! De var immuna mot honom. Han skulle inte kunna sprida minsta gnutta kaos och förödelse i Öchösvik förrän vid ett eventuellt återbesök till hösten.
Mitt i detta chocktillstånd nåddes Hin Håle av den vidrigaste lukt han någonsin känt. Det var stanken av ren och skär vedervärdighet; en odör så obeskrivligt fasanfull att till och med helvetets herre ryggade inför den.
Varsågod! kvittrade rödtotten glatt och tryckte en hel burk med den odörspridande substansen i händerna på honom. Surströmming till alla!.
Djävulen stirrade ner i burken, omslöts av de motbjudande dunsterna och i det ögonblicket förstod han varför Öchösvik måste skonas. Han reste sig upp.
Kära Öschösviksbor! mullrade han. Jag har just kommit fram till att hemvisten för något så vedervärdigt som denna sus-trömming gör större nytta för helvetets räkning om den får finnas kvar! Härmed förkunnar jag därför att Öschösvik för all framtid skall stå under djävulens beskydd!
När applåderna tystnat (vilket de gjorde tämligen fort) fiskade Helvetets herre upp sin mobil ur ljumskpälsen och slog direktnummer 666 till sitt kontor.
Hallå? Djävul En? Hör du mig? Jag vill hem nu!
Redan? knastrade djävul En på andra sidan linjen. Men hur blir det med kaoset och förödelsen som vi hade bokat in, då?
Äh, stryk det
det är ändå ingen idé. Jag kan omöjligt skapa mer kaos här än vad det redan är.
Okej, som du vill
jag skickar en svarttaxi.
Jaså, du ska fara nu? hojtade rödtotten till sin nyfunne vän. Hoppas du får en trevlig sommar! Själv ska jag tillbringa min uppe i Trehörningsjö.
Trähövadå?
Trehörningsjö, polarn! Tre-sjö! En liten by strax söder om Västerbotten i norra Ångermanland. Min fristad i världen! Den enda plats på jorden där det fortfarande finns utrymme att bara sitta ner, andas djupt och njuta av lugnet.
På två röda sekunder knapprade djävulen ihop ett SMS till Djävul En.
Ändrade planer skrev han. Jag stannar här uppe ett tag till.
Efter två timmars vistelse i Öschösvik var ett par sekel av rekreation i Trähörningsjö precis vad Hin Håle behövde.