Du är här

2011-07-01 - Lisa B

Hur använder man sig utav personlig assistans?

Bilden av personlig assistans är väldigt individuell.

Jag känner en familj där pappan är assistent till hans son. Det låter kanske enkelt, väldigt smidigt. Inga nya människor som behöver lära känna familjen vilket ibland kan ta ett tag. Vad blir då konsekvenserna? Kommer sonen att lära sig att leva utan sin pappa? Kommer han att ty sig till sin pappa så pass mycket att han inte kan skapa ett eget liv? Hur blir då deras relation som far och son när arbetet är en stor del av deras vardag?

 

Jag känner en tjej som bor i Stockholm som aldrig har haft assistans men trots det har hon klarat sig fint på egen hand i storstadsvimlet. Hon har dock hamnat på olika boenden bland människor som också sitter i rullstol fast med helt andra sjukdomar. Hade hon haft assistans från barndomen, hade hon då haft ett helt annat liv idag?

 

Jag känner en kille som använder sin assistans till endast hjälp, det vill säga att han inte får någon slags vänskapsrelation med assistenten också utan håller det endast på en jobbnivå. Jag däremot tycker att assistans och vänskap är en bra kombination, då jag anser att assistansen i sig blir lättare när personen som jobbar med mig känner mig samt att jag känner assistenten. Hur ska jag då göra om jag någon gång vill avskeda denne? Helt plötsligt blir vår vänskap en del av assistansen och jag är inte längre en arbetsledare. De finns även de som använder sin assistans som vänskap. De som blir komfortabla och istället för att skaffa riktiga vänner nöjer sig med sina assistenter.

Dela med dig av denna artikel på: