Johan Frank överläkare vid beroendeenheten i Stockholm säger att det finns anledning att sluta i tid innan man återgår till jobbet så att kroppen får tid att vila. Lever och hjärna behöver hämta sig och även kroppen behöver tid att jobba sig igenom abstinens.
Vem som helst kan bli alkoholist och gränserna är individuella men störst risk löper personer som har alkoholister i släkten. Alla som fastnar i missbruk har gått samma väg och det börjar med socialt drickande som ökar genom att toleransnivån blir högre. Då börjar man ofta smygsupa och alkohol ingår i de planeringar man gör. Man får svårare med relationer, ekonomi, arbete.
I många av de familjer där missbruk förekommer finns även barn, dessa barn är de som kanske lider mest. De ser sina föräldrar förändras och göra saker de normalt inte gör. Många barn får gråta sig till sömns och är rädda för varje ny dag. Dessa barn tvingas ta ett större ansvar än vad barn ska behöva göra. Att som 7-åring se till att det finns mat på bordet, att ta hand om småsyskon och torka föräldrarnas spyor är konsekvenserna för barnen.
För dessa barn är skola och vardag en trygghet många gånger, och efter sommarloven när andra kamrater kommer tillbaka till skolan och berättar om sina sommarlov så har dessa barn ingenting att berätta. De vågar heller inte tala om hur de har det för barnen är ofta lojala mot sina föräldrar.
Det finns idag ca 500 000 missbrukare i Sverige och man räknar med att vart femte barn (ca 400 000) barn drabbas av detta 3-4 barn i varje skolklass.
Det gör mig arg, ledsen och upprörd när jag ibland läser om människor som kopplar av med en kall öl eller ett glas vin till maten. Många av dessa tror att de lurar omgivningen men den som blir mest lurad är de själva. De intalar sig denna lögn så starkt så den blir en sanning för dem. De är då inne i ett förnekande av sitt drickande där de vägrar erkänna att de har ett beroende. Ibland när jag går på stan så kan jag se på människor vilka som har problem och inte och det kan vara jobbigt. Jag har även upplevt detta på min arbetsplats och hört hur sjukt de diskuterar bara för att som de tror att de skyddar sina problem.
För att återgå till barnen så måste du och jag göra vad vi kan för att hjälpa dem och det kan vi göra genom att prata med föräldrar eller kanske ta kontakt med myndigheter och berätta om vår oro. Jag ser det som vår skyldighet och tillsammans kanske vi kan förändra tillvaron för en del av dessa barn. Bara 1,5% av dessa barn får hjälp i form av stödinsatser från kommunerna och det är på tok för lite. Kommunerna har ett ansvar att hjälpa dessa familjer/barn med olika stödinsatser. Många tror att om de anmäler en familj där de vet att missbruk förekommer så blir familjen genast olämpliga och barnen placeras i fosterhem. Så är det inte utan familjen får erbjudande om olika stödinsatser i första hand. Vill föräldrarna inte samarbeta så kan det bli att barnen blir placerade men man försöker i det längsta att ge hjälp och stöd. Det är väldigt viktigt för barnen att få träffa andra i samma situation så de förstår att de inte är ensamma. Barnen tar ofta på sig skulden att föräldrarna dricker. Tyvärr finns det alldeles för lite hjälp att få så det krävs mer insatser för barnen och det måste avsättas mer pengar för utbildning inom detta.
Vad du och jag kan göra är att finnas för dessa barn, visa dem att vi bryr oss och hjälpa dem att gå vidare det är våran mänskliga skyldighet anser jag! Med dessa rader vill jag önska er alla en fin och nykter sommar
Ihlona Sjödin