Du är här

2011-07-13 - Klotterplanket

Att ta sig igenom skolan med lässvårigheter.

Jag skrollar ner på ung7’s flik. Det är fyra nya texter med vackra bilder och jag öppnar första för att se vad som blivit skrivet.

Jag vill så gärna veta vad de andra på ung 7 har skrivit, men fast att jag är så nyfiken fastnar jag på bilden ett tag och suckar.

Läsning.

Nej det har aldrig varit kul för mig. Det finns två sidor.

Jag älskar historier utav olika slag och har också funnit det mycket intressant att följa de andra på ung7. Men sedan är det ju just det att man måste läsa för att veta vad som står.

Jag kan läsa men har alltid haft det svårt både med att jag automatiskt blandar bokstäver, läser sakta och stavar som en kratta. Tack gud för Words rättnings program.

Jag vet att det finns fler som har samma problem som jag så jag tänkte att ett par uppmuntrande ord kanske skulle sitta fint.

Jag visste inte ifall jag hade dyslexi eller inte förrän ettan på gymnasiet. Tidigare lärare har aldrig brytt sig om mina problem. Men då jag började svenskan på Park frågade min svenskalärare om jag skulle vilja göra en undersökning om saken. För har man dyslexi måste en del saker i skolan rätta sig efter ens problem.

Så jag började kolla upp det, fick göra olika tester en dag varje vecka under en viss tid. När allt var klart visade det sig att jag inte hade dyslexi men en hel del lässvårigheter.

Men jag har ju som sagt ett intresse för historier och skriver själv väldigt mycket noveller vilket får mig att läsa ändå. Mitt intresse på den biten har hjälpt mig mycket. Hade jag inte tvingat mig till så mycket läsning som jag nu ändå gjort så tror jag att jag säkert fått resultat mer åt grova lässvårigheter.

Så låt inte din dåliga stavning eller din sega läsning stoppa dig, speciellt inte ifall du har ett intresse för tex att skriva. Och jag menar, även om man stavar illa så kommer de som är vana med svenskan ändå förstå vad du menar och det är väl ändå det som betyder något, att folk fattar poängen.

Jag snackade med en tjej på skolan som också älskade att skriva och läsa men ville inte visa sina verk för någon pågrund utav hennes stavning. Men som sagt, låt det inte hålla dig tillbaka. Jag minns själv hur man rynkade pannan då man fick tillbaka sin novell på svenskan i trean på grundskolan. Nästan vartannat ord var understruket med röda pennan. Men nu när jag ser mina noveller efter rättning kanske det bara är… si sådär fem, sex ord på ett Afyra som är understruket om jag har tur.

Men vad gör det. Visst finns det stunder då jag klickar ner webben 7 och tänker. Pust, om jag läser nu kommer det gå åt så mycket energi att jag kommer somna, nej jag orkar inte läsa nu, men ordspråket: övning ger färdighet, var det ingen slump att någon sa. So keep up the good work!

Sedan är man nog inte ensam om att kämpa sig igenom fakta texter bara för att man har lässvårigheter. En person som läser bra sitter ju ibland med veckad panna.


Dela med dig av denna artikel på: