Klotterplanket

Ett enkelt tips till glädje.

Jag, min och mitt, är inga ovanliga ord.

Man söker sitt eget, klättrar på sin egen stege emot framgång och är oftast alldeles för upptagen med sig själv för att orka se andra.

Det blir en tävling med sig själv på något mystiskt sätt. Hur långt kan jag komma och absolut, det överdrivna målet, dit vill jag.

 

Om jag tar ett enkelt exempel.

Jag bor ensam och bygger ut mitt hus. Jag vet hur jag vill att de ska se ut och jag lägger ner en massa tid på det. Jag tar gladeligen emot hjälp ifrån andra men hinner inte bjuda dem på fika.

 

Eller kanske:

Jag mår så dålig. Det är så synd om mig för att, det där och det där och de, sen var det ju det osv.

Kan ingen se mig? kan ingen bara komma och göra något för mig? det är ju så synd om mig!

 

Visst kan de se ut så? Sedan kan man ta exempel ifrån ALLT i livet men jag tror ni förstår.

 

Nu säger jag inte att man inte får tycka synd om sig själv eller ta hjälp utav någon annan, absolut inte!

Det är bra att vara inställd på ett mål och så vidare, men att bli för upptagen med sig själv är ändå inget att rekommendera.

 

Jag har ett konkret exempel ifrån mig själv. Jag är en person som verkligen inte vill att utseende ska spela någon roll och försöker därför spendera så lite tid framför spegeln och möjligt. Men som många andra blir jag ändå påverkad utav omgivningen och små gömmer mig lite på skolan då jag ångrat att jag inte tex tagit några snygga kläder eller fixade håret åtminstone lite grann. Och plötsligt blir man väldigt självfixerad. Det leder fort till att jag hamnar i en bubbla. En jag bubbla, utan att jag själv märker det.

Men plötsligt så mår jag inte så bra, jag blir nere och börjar se mina små problem som stora berg.

 

Men en dag stannade jag upp i trappen på park och tänkte efter. Det var längesedan jag tänkte på någon annan!

Längesedan jag kunde vara till hjälp för någon.

 

För det är där som nyckeln till glädje finns!

Visst blir man glad av att uppnå sina egna mål, men dem lever man inte länge på. Då har man ju nästa mål att nå upp till.

 

Men när man får göra något för någon annan, hjälpa någon eller bara göra något snällt så får man glädje som håller sig.

Testa!

 

Och så gör man liksom någon annan glad på köpet.

Men det funkar bara om man gör det helhjärtat, inte om man gör det bara för att få något själv utav det.

 

Att offra lite utav sitt eget till någon annan gör en glad och man kan till och med känna sig behövd!

Publicerat