Michaela Ö

Vin, svett och tårar

Mer än vad jag saknar Göteborg längtar jag efter att få testa på att bo i Stockholm. Och efter helgens pang(!) visit har längtan inte precis blivit svagare.

Den första kvällen tillbringade jag med en gammal vän från Ö-vik som nu gått och blivit en riktig söderbrutta. Vinet och räkorna från uteserveringen fyllde mig (också) med en utomlandskänsla och jag förundrades över hur mysigt man kan ha det i Stockholms innerstad. I Örnsköldsvik är vi dåliga på restauranger och att mysdricka efter jobbet. 1-0 till Stockholm.

Igår kväll var det så äntligen dags för resans slutliga mål – 25-årsfesten hos vännen! Förväntningarna var skyhöga men resultatet överträffade allt. Systrarna Flower levererade, som alltid, och det fanns ingen anledning att oroa sig för plattfall denna kväll, i så fall, endast pga. överförfriskning i den välfyllda baren, men annars var det bara att svänga med. Festen varade ett bra tag in på småtimmarna och om jag inte varit tvungen att hinna med morgontåget norrut hade den där refrängen aldrig slutat spinna i mina öron.

Nu sitter jag hemma i lägenheten på Big street, mer eller mindre slut som artist, och skriver det här blogginlägget till er. Mest för att själv återspela de senaste dagarna i minnet, och få glädjas av de glada stunderna ytterligare en gång. Tänker att det värsta med att vi människor gått tillbaka till att leva som samlare, jägare och fiskare (inte riktigt så flyttiga) är att man saknar sitt hjärtas alla utspridda delar så fruktansvärt mycket mellan gångerna man hinner ses.

Ring, ring. Snart kommer en annan del av mitt hjärta förbi och gör mig glad igen. Tur är väl att någon del ofta finns nära till hands.


Publicerat