Malin H

När vindarna viskar mitt namn

Så kom den äntligen - förändringarnas vind. Med ens blev det några grader kallare och ljuset förändrades.

Regnet kommer oftare och med det en friskhet och en syresättning som gör att jag pånyttföds, jag kan andas igen. Om och om igen fyller jag mina lungor med kraften och livet och omfamnar det med obesinnlig glädje.
Om kvällarna blir det skymt tidigare och tidigare för varje vecka och kulna dagar är det faktiskt numer okej att tända en lampa eller två i fönstret. Blommorna mister lite lätt sin forna glans och i groparna på den ojämna plattgången ligger vattnet samlat i små pölar.
Från skogen kommer pustar av fuktig doft, svamp och vilt letar sig in i mina näsborrar och tillsammans med gran, barr och mossa tränger de undan de svunna dofterna av ros, kaprifol och jasmin. Barnens skratt färdas inte längre med vinden utan når mina öron först då de kommer närmare intill och i rabatten har förmultningen börjat.

Visst, ännu väntar flertalet varma dagar och visst, ännu skiner solen otaliga timmar om dynget, men löftet finns där. Ligger latent under ytan och liksom drar lite i sanningen om att snart är den här. Årstiden som bär med sig värme inomhus och kyla utomhus.

Publicerat