Jag har alltid varit strikt emot att göra high five. Det känns töntigt och väldigt ovärt om ni frågar mig. Men ibland, upphetsad av stundens hetta, har folk lyckats lura mig till en handklapp. Varje gång får de njuta av besvikelsen i min blick när jag kommer på mitt misstag.
Ett roligt minne, som poängterar korrektheten i min ståndpunkt, att inte göra high5, fick jag under min studietid på sjökapten. Vi satt några stycken på en afterwork i Vasastan och drack en öl när helt plötsligt en av killarna i sällskapet fick dille på high five. Han gjorde det hela tiden, med alla, vilket ganska snart tröttade ut oss övriga runt bordet. Men till sist slutade han, det vill säga, efter att ha lyckats bitchslapa (slå med öppen hand) servitrisen hårt i ansiktet. Han skämdes, hon fick ont och vi andra ett gott skratt. Dock, lättade över att det inte blev köpstopp i baren resten av kvällen.
Bilden ovan, som jag lyckades fånga på min morgonpromenad här om dagen, är inte särskilt skarp, men har fått mig att gilla high five en aning mer. Humlor är nämligen mitt favoritdjur.