Men att sitta och se de filmer man själv såg som barn är tycker jag är väldigt mysigt faktiskt. Pippi, Madicken, Lotta på Bråkmakargatan och Saltkråkan är favoriterna här hemma, och jag ser mycket hellre på det än Fåret Shaun, eller vad han nu kallas som tydligen är populärt bland barn.
Tänk att Astrid Lindgrens filmer och böcker fortfarande passar lika bra nu, som när dom kom. Och är i många fall gissar jag (i vårt iaf), lika uppskattat av barn som vuxen.