Jag tror på det med att leva i nuet, i alla fall nu, i stunden som andas avsked och en många veckors lång separation. Därför packar jag, nu som alltid, i sista sekund. Vill dra ut på ledigheten i det längsta och ta vara på de sista dagarnas alla minuter. Det värsta jag kan tänka mig är att sitta färdigpackad hemma i lägenheten, ensam, och bara vänta in den kommande påmönstringen. Ångest.
Som vanligt vet man aldrig när det bär av. Det kommer ett e-mail från planeringskontoret i Singapore som säger att på eller runt en viss dag ska du mönstra på. Men utan exakt datum för flyget, vilket gör det lite svårt att veta när man ska ge upp sin ledighet och börja packa ihop sitt liv.
Imorgon får jag nog börja röra mig upp mot Ö-vik och fylla min nya sjömanstrunk (den här gången blev det en väska i mjukt och hållbart material) med 2,5 månaders förnödenheter.