Tidigare i höst följde jag med min kille till fritids (han tycker nog att jag behöver återuppliva barnasinnet). Ja, nu är jag självklart inte tillsammans med ett barn, nog för att många av mina vänner fått för sig att jag gillar lammkött så ser jag faktiskt helst att killen har hår på bröstet. Han är alltså fröken ja, säger man sjöman till mig ska man banne mig kalla honom för fröken.
Aja, till saken hör att när barnen satt och såg på filmen Hajar som hajar ådrog jag mig en liten ljushuvud-fundering. Fisktjejen i filmen vickade rumpan, eller stjärten vore väl mer korrekt, och fick direkt pojkfiskarna på fall. Det är ju precis så vi tjejer gör visar upp oss för killarna, ibland verkligen lägger ut oss själva med en förhoppning om att mannen ska få syn på oss, men låter sedan honom ta det där första steget. Listigt!
Trist att säga men jag verkar ha tappat det där sluga beteendet en smula på senare dar då jag snarare själv fått agera karl och ta det jag vill ha (med våld om så behövts). Beror detta på att killarna blivit så förbannat mesiga och inte vågar? Eller det är kanske bara jag som blivit en smula som jag umgås här i ett hav av män
Håv eller blomma?
GRATTIS till min mamma som fyller år idag. Och till mig och min pappa som har namnsdag!