Jodå, kantstött och dammig, men han finns där och han håller koll på mig så att jag inte ställer till med en allt för stor oreda runt omkring mig. Han sköter om utrymmet i mitt hjärta och ser till att det finns tillräckligt med plats där inne, utan att det för den skull ekar tomt. Ibland får jag dock för mig att rebella. Jag vet, påhittat ord, men ändå, det är precis vad jag gör emot honom.
För tillfället är jag t.ex. fruktansvärt bitchig emot folk. Helst emot den som inte förstår något som den borde förstå. Exempelvis några av de nya i besättningen eller diverse landfolk som kommer ombord i hamnarna. Som många uttrycker det: Det är inte så att jag har något emot dumma människor, bara jag slipper umgås med dem känner jag börja passa in på mig mer och mer. Ja, jag vet att jag själv i flertalet kretsar, samt vid många tillfällen, säkerligen skulle anses vara den dumma i sällskapet. Det finns ohyggligt många människor som är smartare än mig, inte för att det är något man egentligen vill erkänna, men, iaf, nu har jag sagt det. Jag vill ju inte låta som ett smart ass. Det är nästan värre än att vara dum faktiskt.
Men ändå, jag har inget tålamod alls när det kommer till tröga personer i min närhet. Jag har det minst lika jobbigt här ute som alla andra, vi sitter i samma båt så att säga, därför, när någon börjar gnälla eller inte fatta, blir jag lätt en bitch. Men så efter ett tag vaknar den där lilla ängeln upp och påminner mig om att det inte alltid är så lätt att komma färsk till en ny arbetsplats. Helst inte när det rör sig om en arbetsplats tusentals mil hemifrån, där det inte går att söka tröst och stöttning av familjen efter arbetsdagens slut. Här är man ensam 24/7, vilket inte alltid är ett roligt faktum. Därför har jag bestämt mig för att lyssna på ängeln och göra det en gnutta lättare för nykomlingarna ombord. Så igenom att hjälpa till med några av deras måsten vill jag sudda bort det blanka i deras ögon och reducera den där klumpen i halsen, samtidigt försöka acceptera att alla inte är lika hårda som jag. Men ska man jobba på sjön måste man faktiskt vara rätt hård. Det låter kanske kaxigt med det är sant. Det går inte att bryta ihop, bita ihop är det som gäller.
GPS: 8.4783, 107.2483
Jag är väl medveten om att min attityd här på bloggen lätt blir lite kukig(och att det ordet inte låter lika bra uttryckt på svenska) och att det, kryddat med en bitterhet och självgodhet, inte alltid framställer mig som en fager person. Men det är så jag verkar välja att framställa mig själv här i cybervärlden (?). Och det är lite av en lättnad faktiskt. I den verkliga världen är det inte alltid så lätt att vara den man vill. Så tack för att ni står ut med alla mina sidor här på 7seas, som bloggen faktiskt hette när den först startades. Det var samma dag som jag åkte iväg för att mönstra på den här skutan för första gången. Ni kan läsa hur det allt började här på, http://thesevenseas.blogg.se/2010/april/the-7-seas.html