Så höstlovet är slut nu och det var inte med allt för tunga steg jag släpade mig tillbaka till skolan. Min mentalitet kan beskrivas så här i vanliga fall:
Den bussturen till skolan som tar vanligtvis cirka en halvtimme men var över på på något som kändes mycket mer som en flyktig sekund. Kanske var det så att jag lät musiken i mina öron skapa en sfär runt mitt huvud där tiden upphörde att existera. Eller så var det kanske helt enkelt så att jag satt och beundrade min fina nya termosmugg och märkte inte tiden rusa iväg!
Det är inte ofta jag fascineras av saker men... Tänk dig en uppfinning som kan hålla ditt te varmt i flera timmar efter det egentligen skulle varit kallt och beskt och som dessutom tillåter dig att ta med din favorit konturslösa substans vart du än går! Eller ja, nästan i alla fall!
Det var då tanken slog mig! Jag blir förundrad över något så simpelt som en termos som rymmer ca en halvliter varmt te, men inte över de små plattorna som folk går runt och bär på. Ni vet de man pratar i, skriver till varandra med, fotar, filmar, lyssnar på musik med. Mobiltelefoner som består av bildskärmar man kan peta på! För mig faller det naturligt. Lustigt nog är jag en stolt ägare till en gammal Nokia som man inte kan fota med, ta emot mms eller lyssna på musik med. Dock, till allas stora förvåning, kan man få klockan berättad för sig.
Jag tänker med en helt förtjusande uppfinning spendera dessa varma novemberdagar med att njuta av varmt te och frånvaron av minusgrader!
