Idag vid avgången fick vi sitta standby ute på förtöjningsstationerna i dryga timmen innan beskedet om att den blev uppskjuten kom. Mottagarna tyckte sig stå 200 m3 bensin kort och ville komma ombord för att leta rätt på sin förlorade last. Dock var vi även denna gång, som vid första inspektionen, torra som gammalt snus.
Under denna timmes väntan hann jag bekanta mig lite mer med mina nya gubbar bak på poppen. Tydligen tycker de, som de flesta andra, att jag ska gå iland och jobba på ett kontor istället. Då får du tid att gifta dig! som en av dem uttryckte det.
Jag svarade att det skulle jag hemskt gärna göra o m bara någon ville ge mig samma pengar som här ute. För när allt kommer omkring är det väl därför vi är på sjön? Då nickade de med hållande och blev nog lite glada över att ha lyckats lista ut mig. Placera mig i samma fack som alla andra. Vi gör det vi gör för att tjäna ihop vårt levebröd. Dansar efter pengarnas piska, efter sin arbetsgivare eller sina kunder.
Imorgon ska vi gå längre upp på floden, till Ho Chi Minh city. Det blir häftigt! Då ska ni få se bilder