Mot min systers varning lägger jag nu ändå upp filmen jag spelade in under en ankarvakt för någon månad sedan (som jag lovade). Hon jämställde mig med en fjortisbloggare som gärna spelar in filmer på sig själv och sedan suktar efter bekräftelse lika hårt som en junkie (person som lider av drogmissbruk) vill ha knark.
Jag skyller bristerna i filmen på min ringa erfarenhet bakom kameran samt min impulsivitet (avsaknad av manus) och rastlöshet i att nöta in något (endast en tagning behövs).
Ps. Jag planterade hyacinten i godisskålen, när det nu inte blev någon starbucksmugg, och hoppas på så sätt slå två flugor i en smäll. Fin blomma, finare tänder.