Michaela Ö

Heroes

En plockad Buttericks-boa, en hel stjärnfruktspyntad bål och en ljusprickig julmarknad senare sitter jag hemma i ö-vik och undrar varför jag är så trött.

Jag åkte ner till Västkusten för att få träffa mina Heroes. Dessa två underbara brudar som gjorde mina år på sjökaptensutbildningen så sjukt mycket roligare. Vi snackade en del minnen, och då båda mina vänner är glada i likhet med en stor gul smilies, blev det en hel del skratt med. Vi brukar skratta mycket när vi umgås och under utbildningen hände det att vi inte fick vi göra övningar i simulatorn tillsammans (där man tränar att köra båt) för att vi ibland under skrik och hysteriskt skratt hoppade upp och ner när det uppkom en närsituation på skärmen. Hur vanligt är det att bli delade på i högskoleålder egentligen? 

Sammandrag: I fredags återförenades vi på det stället vi avslutade vår göteborgsepok (ute på lokal). I lördags festade vi med en fjäderboa (privat fest). I söndags ådrog vi oss nästan ett juleljusframkallat epileptiskt anfall (på ett nöjesfält). Och idag? Är det bara jag som är slut som artist? Men det är precis som det ska vara.

Tack tjejer!

 

Publicerat