Världsklass-bloggen

Att baka ett projekt som förverkligar Botniaregionen

Jag har skrivit en hel del projektansökningar och projektplaner till en rad olika instanser genom åren. Faktum är att jag tillhör skaran som tycker att det är riktigt roligt.

Men det lustiga är att oavsett hur många gånger man gör det, hur bra koll man än tycker att man har på vad som krävs, så slås man alltid av hur olika processerna behöver se ut eftersom förutsättningarna för varje projekt är unikt. De förutsättningar vi inte ger projektet idag får vi sota för imorgon. En sådan påminnelse fick jag också igår när jag jobbade på en ansökan till Tillväxtverket tillsammans med Umeå kommuns utvecklingsavdelning.

De senaste måndarena har vi i Örnsköldsvik trappat upp arbetet med att förverkliga en gemensam arbetsmarknadsregion tillsammans med Umeå. Vi kallar den för Botniaregionen. En del i det arbetet är att hitta medspelare i Umeå att driva på processen tillsammans med. Det har vi nu funnit och gemensamt bestämt oss för att söka ett projekt från Tillväxtverket. Att hitta på bra aktiviteter känns som vanligt som den ”enkla biten” när man väl har ett gemensamt mål att förenas kring. Det är stegen där emellan som kan vara det luriga.

Igår tog vi itu med just de luriga delarna. Var avgränsar man ett projekt med ett så omfattande syfte som att förverkliga en gemensam arbetsmarknadsregion? Var drar vi gränsen för målgrupper och fokusområden för att det ska bli hanterbart men ändå slagkraftigt? För att inte tala om vilka funktioner och grupperingar kommer att kunna lyfta projektet till dess fulla potential genom att agera styrgrupper, referensgrupper och liknande? Alla val vi gör i det här skedet kommer att spela roll för hur framgångsrikt projektet kommer att bli. Det vi missar i planeringen måste man ordna under projektets gång, vilket alltid är mer resurskrävande. I efterhand upptäcker man ju nästan alltid något man inte tänkt på i starten. Det är ju nästan en naturlag.

Men igår har vi faktiskt lyckats att reda ut de luriga knutarna. Vi har lyckats få till en samsyn mellan Örnsköldsvik och Umeå vad gäller de strategiska vägvalen i projektets upplägg och vi har landat på en gemensam spelplan. Gårdagen påminner också om att det är en sann förmån att få ha så här roligt på jobbet som jag har! Tänk att jag får vara med och bidra i den här typen av spännande utvecklingsprocesser. Lägga pannan i några veck och hitta smarta lösningar tillsammans med andra som också gör sitt yttersta. Att gemensamt driva Örnsköldsviks utveckling framåt.

I februari kommer vi att ha en färdig ansökan och allt eftersom arbetet fortskrider så kommer jag att berätta om planerade aktiviteter här. Har du idéer för vad vi i Örnsköldsvik kan göra för att förverkliga en gemensam arbetsmarknadsregion tillsammans med Umeå eller för att stärka vår gemensamma regionala identitet? Eller gör du redan något som bidrar till den utvecklingen? Hör gärna av dig till mig eller kommentera detta inlägg.

Publicerat