Fredrik - Äntligen tävling

Vaden läker snabbt, bra och jag har börjat diagonala. Det är ganska skönt att få använda benen i träning igen.
I lördags gick Grönklitt ski maraton av stapeln och jag kunde för andra året vinna men i år var det extra roligt med tanke på allt som varit. Det blev ett uppehåll på drygt en månad så jag var otroligt sugen på att tävla men samtidigt väldigt osäker på min form.
Jag valde att bara staka för det var för tidigt att belasta vaden med en tävling. Jag tog starten och tryckte på ganska bra i början för jag ville ha ett tufft lopp. Kände att kroppen svarade som den skulle och jag var offensiv och drog en hel del. Slutet av första varvet kom ett ryck från Bill Impola och han gick lös och fick runt 20 sekunder på mig och Pär Jonsson som gick ifrån resten av klungan. Vi växeldrog och tog in lite men Bill var stark jag var tvungen att trycka på rejält för att komma ikapp han och när jag gjorde det släppte Pär mig. När det var runt 1 km kvar försökte Bill rycka i en backe men jag lyckades hålla ryggen och sen blev det lurpassning fram till upploppet där jag kunde vinna spurten.