Det var tvunget till ett snack med kapten och överstyrman för att få slut på kärleksförklaringarna. Nu har jag fått en ny matros på min vakt.
Fasiken vad jag hatar att snälla flickor bara kommer till himlen, när det råder the sky is no longer the limit-attityd i samhället och alla alltså önskar komma betydligt mycket längre än så. Det fungerar helt enkelt inte att vara snäll. Så nu tar jag mitt vänliga arsle, packar ihop det, och drar vidare mot nya gränser. Att vara vän med sina undersåtar (nu låter det som att jag är värsta drottningen, men jag är iaf befäl och förväntar mig samma respekt även om jag råkar vara av det i allmänhet snällare könet) är kanske något som fungerar bland skandinaver, men här i asiaternas välde slås man än en gång av sanningen; att kulturkrockar kan sluta fatalt. På med säkerhetsbältet, nu bär det av på en hårdare färd!
End af snäll.