Blogg: Robin Paulonen

Folk, människor och alla andra!

Jag tänker ofta på nuet och människor.
Dagen som var och dagen som kommer. På hur jag bemöter människor jag träffar på väg till och från skolan. Hur jag försöker le så fint och glatt jag kan trots att jag inte gillar at le med tandställning. Man vet ju aldrig om det kan ha fastnat något där.

Jag tänker på människor som jag inte känner så väl, människor man kan klassa som bekanta. Jag har många utav dem. Jag undrar om jag någonsin kommer väga fråga om vi kanske skulle ta och se den där filmen vi pratade om sist eller om jag bara kommer att flyktigt föreslå det och sedan skynda mig vidare i samtalet i hopp om att de förstått hinten. Jag menar... Jag är inte vidare modig och jag vill ju inte vara ivägen... Eller? Kanske uppfattas man som initiativtagande. Och det är ju något bra i sig!


Och jag tänker på människor som jag tycker mig känna väldigt bra. Jag undrar hur de har det. Ibland får jag för mig att skicka sms till varenda en i min telefonbok. Och det gör jag också. Bara ett litet sms så de vet att jag fortfarande finns där. Men att jag som vanligt är lika frånvarande och engagerad i all jag engagerar mig i.


Jag ska utmana mig själv! Vänskapligt fika med folk man aldrig riktigt lärt känna. Lär känna nya människor och uppskatta de vänner jag redan har!
Publicerat