Michaela Ö

Vänta dig det oväntade

När väntans tider lider mot sitt slut händer ofta allt på en gång. Ingen panik, allt ska göras NU.

 

Inför nästan varje jobb vi gör ombord krävs en såkallad Risk Assessment, en väldigt opepp uppgift. Där ska man utvärdera de risker som förknippas med just det jobbet. I instruktionen står det att man ska räkna med det oberäkneliga, som tillexempel att general alarmet går.

I går vid midnatt, när lossningen precis skulle dra igång för fullt och terminalen skriker ”ÖKA FARTEN” över radion stup i kvarten, och agenten ringer och ska ha massa tider. När maskinisten febrilt försöker få i gång N2 anläggningen som krånglar, och vi har ett gäng kinesiska businessmännen som springer runt i hela båten, som i övrigt vilar lugnt på kudden. Ja, då drar brandalarmet igång. Herregud, jag kan inte annat än skratta åt situationen som uppstod.

Först och främst vägrade min radio ändra över till nödkanalen 01 (handhavande fel, jag vet), men jag hann höra kapten rapportera att larmet kom i från det däck jag befann mig på. Så vad gör jag? Jo, jag irrar runt där i halvmörkret och letar efter elden – efter att jag stoppat lossningen då - men utan radio. Sedan stöter jag ihop med två andra som varken vet ut eller in. En yrvaken matros med halva kroppen i overallen, och en maskinist i shorts som jag med kroppsspråk, eftersom larmklockorna överröstar det mesta, lyckas involvera i min plan: Leta efter källan, ”The Source”, ureldens moder.  Som tur var fanns det ingen eld att finna. Då vette sjutton om inte Dongguan, Kina, hade varit den sista hamnen jag besökt.

Ja, efter att ha summera ihop nattens händelser så kan jag väl, om än motvilligt, ta ett ”vad var det jag sa” från den där jädrans Risk Assessmenten då. Mitt straff: Skriva tio nya.

Publicerat