Tänk att man lär sig något hela tiden. Jag måste bli bättre på att lyssna på kroppen. Men då huvudet vill en sak, då är det inte lätt alla gånger. Jag har som sagt inte känt mig riktigit kry i kroppen under några veckor, men naturligtvis har jag kört träningen helt enligt schema. För 14 dagar sedan hade vi ett pass med Ante och naturligtvis körde jag på så gott jag kunde. Ante hade inte en aning om att jag inte kände mig riktigt kry, jag är dålig att berätta sådant. På lördagmorgon vaknade jag med värk i hela kroppen, den var olidlig. Jag minns inte att jag har haft så ont någon gång, sedan jag hade diskbråck som jag opererade på 80-talet. Om det varit träningsverk, då hade det varit en skön upplevelse, för då vet man att man gjort något.
Fick ta kontakt med sjukvårdsupplysningen som ordinerade mig inflammationshämmande och värktabletter. Jag hade fått en akut inflammation i hela kroppen. För varje steg jag tog och för varje rörelse med armarna kom tårarna. Stannade hemma från jobbet i 2 dagar, sen sa huvudet att jobbet kallar. Var i Stockholm 2 dagar och 1 dag på hemmaplan och naturligtvis blev det sängen igen.
Har nu åter varit hemma från jobbet i en vecka med feber och en otrolig hosta. När jag accepterade att jag inte var pigg så bokade jag av alla möten, Vad hände då, jag blev ännu sämre.
Men som sagt idag, fredag den 2 mars är jag äntligen feberfri och känner till o med för att ta fram dammsugaren. Imorgon skall jag börja med en lugn promenad.
Ja, vad har jag nu lärt mig av detta - Jo "var rädd om din kropp, var ska Du annars bo"