Jag har fått lite oroliga meddelanden sedan det senaste inlägget, vilket jag insett får mig att verka i nivå med en självmordsbenägen 16-åring, så jag tänkte bara meddela att så inte är fallet. Ibland har man toppar och ibland har man dalar. Som mina kollegor säger - Alla fruntimmer växlar humör som vädret i april och du är inte värre än någon annan. Det känns skönt att höra. Inlägget handlade inte så mycket om hur jag mår utan mer hur frustrerad jag blir av att se hur många som mår dåligt. Det är nog sant som dem säger, att vi människor inte riktigt hänger med i det snabba tempot/hårda klimatet som råder i dag. Springa eller slöa, följa eller leda, vad är bäst?
Nu lämnar vi Taiwan och kylan i bakvattnet. Imorgon väntar en efterlängtad sol!!