Jag befinner mig på den delen av jordklotet; där vattnet snurrar åt andra hållet i vasken; där vindarna vandrar motsols runt hög- och lågtrycken; samt där jag får skriva ett S bakom latitudpositionen i loggboken, och efter att ha nosat på linjen i över ett års tid nu så kan jag meddela att det känns riktigt bra att äntligen få bli invigd i sällskapet: Vi som har korsat den röda linjen.
När jag acklimatiserat mig lite, vant mig vid att vara uppochner, så ska jag meddela i fall min världsbild har ändrats något; om jag anser att Skåne är längst upp i Sverige och Kiruna längst ner, eller något i den stilen.
För tankar från livets sydliga vinkel: Standby.