Det enda vi fick reda på innan vi lämnade Jakarta var att vi skulle gå till Singapore OPL (outside port limit) och vänta på lastorder. Sedan var de tyst som en mus, kontoret kör efter need to know basis när det gäller information till oss på fartyget vilket bara försämrar läget för alla parter när man tänker efter. Vi kan inte förbereda oss och ett oförberett fartyg kan inte leverera lika snabbt eller hjälpa till lika bra som ett som är med på noterna. Ta bara gårdagens röra.
Tre olika lastkalkyleringar senare bekräftades det att vi skulle gå till minst fyra bryggor inne i Singapore och flytta last, en sort vi tog antog var samma som den vi haft tidigare, alltså bensin, eftersom det inte kommit någon order om att vaska tankarna. Men det var diesel och de 22 tankarna behövde rengöring för att inte messa med flampunkten. Det är inte gjort på en grisblink och efter en redan lång arbetsdag avverkad skulle denna operation sättas igång och helst vara avklarad genast för att hinna med liggedagarna.
Besättning är nu inne på tredje- fjärde versen i arbetet med att få tankarna lastklara i tid. Hade bara informationen kommit fram till fartyget någon dag tidigare hade vilotidslagen kanske inte behövt brytas. Det att vi är lagbrytare känns inte särskilt bra om ni frågar mig men det är det ingen som gör, här är det nu som för alltid befraktarens vilja och pengarnas värde som är kung i baren.