Jag älskar inte mitt jobb men jag hatar det inte heller. Det är förvisso en blek imitation av passion mellan oss, men den är inte äkta utan snarare fejkad som en LV väska i Turkiet. Det är ett ömsesidigt utbyte i vår relation, ett givande och ett tagande mellan oss där tråden är pengar och motprestation. Jag undrar hur många det är som egentligen känner så starkt för sitt jobb att de skulle gå dit gratis. Lyckans ostar.
För att snabbare lyckas samla ihop till min lägenhet fiskar jag nu efter ett extra jobb, vilket som helst, men helst ett som ger mig en såpass stor inkomst i Sverige att jag får göra ränteavdrag då jag märkt att det gör x-antal tusenlappar på månadskostnaden.
CV: Jag är bra på att: städa, rasta hundar och besvärliga karlar, köra stora grejer, planera och organisera, samt ta beslut. Call me!