Jag har fastnat huvudstupa, ja, fallit pladask, för en lägenhet i Stockholms innerstad. Det senaste dynget har jag lyckats skrapa ihop ett lånelöfte och involverat nära och en och annan kalmarbo i min impulsiva lägenhetshets. Känslor som avlöser varandra är glädje, ångest och rädsla. Vill ha! Våga eller fega ur?
För tillfället är jag herren på täppan. Håll tummarna för att det inte sitter något par med trumf på handen!
Dåligt läge att vara singel? På bostadsmarknaden!