Michaela Ö

Sthlm bra och dåligt

När någon knuffar bort dig sträcker en annan ut en hand och ger dig en chans att komma tillbaka i matchen.

Det var spännande ett tag men idag märktes det att jag inte riktigt var med i matchen. Jokrarna dök upp en efter en och plötsligt var det dubbelt så många spelare med i leken. Jag fick erkänna mig besegrad och dra mig ur jakten på den dyrbara skatten (drömlägenheten). Precis när jag gjort det ringer telefonen och jobbet jag ansökt om i Stockholm vill träffa mig nästa vecka. Då blev jag glad igen. Nu tycker ni säkert att jag är tokigt som skriver på bloggen att jag söker nytt jobb. Vadå är hon inte rädd för att få sparken liksom? Nej, danskarna och asiaterna intresserar sig inte särskilt mycket för vad jag skriver, om dem nu visst att jag skrev. Sedan tror jag inte de skulle bli så ledsna om jag försvann för den delen heller.

Nyss, under en sväng på systemet (för att inhandla dricka till mitt tröstfirande ikväll) fann jag en tonårsparlör. Slet åt mig ett stycke bok och tänkte att det aldrig kan vara för tidigt att börja läsa om man någonsin vill förstå sig på tonåringar. 

Skål!

Publicerat