Pirjo visar foton

Pirjo Holmström, som är uppvuxen i Örnsköldsvik men numera bosatt i Härnösand, ställer för första gången ut sina fotografier. Utställningen på Galleri 22 har vernissage i morgon lördag 12.00–15.00 och Pirjo är själv på plats.

– Jag har alltid gillat att fota och känner nu att det är dags att dela med mig av bilderna. Det blir riktigt roligt att få prova på, säger Pirjo som hade tänkt ha sin debut på Sambiblioteket i Härnösand.

– Men det drog ut på tiden och då tänkte jag att jag ville visa bilderna i Ö-vik, det är mest sommarbilder så det passar bra nu. Utställningen i Härnösand blir inte förrän i slutet av oktober.

Fotografierna är till största del tagna kring Härnösand och Sundsvall, och det är naturen i vår närhet hon visar upp.

– Tanken jag har är att visa vår egen natur. Vi tror att gräset är grönare någon annanstans men vi missar det vi har hemma runt knuten. Jag tycker att vi ska vara rädda om naturen, kunna utnyttja den och njuta av vad den kan ge oss.

Utställningen visas till och med 25 augusti.

Pirjo Holmström var för ett par år sedan aktuell med sin självbiografiska bok ”Flashback”, en skrämmande skildring om sin brutala barndom i Solberg. En artikel om Pirjo och en recension av boken har publicerats i Tidningen 7 och kan läsas här nedan.

Flashback har nu översatts till portugisiska och ska under hösten ges ut i Brasilien via det Brasilianska förlaget ERA Editora Rosa Amarela.

– Det blir jättespännande. Jag har också valt att överlåta hela min vinstandel till gatubarnen i Brasilien, det känns som att pengarna ska bli kvar där de bäst behövs. Bokförlaget är också intresserat av ett barnboksmanus som jag har skrivit. Dessutom har jag en vegetarisk kokbok på gång, där jag också får fota till – det är spännande.

Flashback finns inte kvar på svenska marknaden, men om någon har intresse av den så har Pirjo ett fåtal exemplar som man kan köpa direkt från henne.

(Artikel publicerad i Tidningen 7 nr 14, 2010)

Otäck läsning om brutal barndom

Som fyraåring tvingades hon posera naken för främmande män som tog barnpornografiska bilder av henne. Nu ger Pirjo Holmström ut sin självbiografiska barndomshistoria, och det är mycket skrämmande.

Det mesta utspelar sig när Pirjo, eller Lisen som hon heter i boken, är fyra-fem år och det är en barndom som ingen ska behöva uppleva. Ständig skräck för den alkoholiserade pappan, rädsla även för mamma som var schizofren.

I familjens närhet i Solberg fanns också ett par riktigt fula gubbar. Många visste om vad som pågick men alla – inklusive Pirjos familj – försökte dölja det hemska.

– Det var en sådan otrolig skam. Nu är det lite läskigt att det kommer ut i skrift, när boken väl har kommit inser jag allvaret i det hela, säger Pirjo, som i dag bor i Sundsvall.

Hon minns mycket från sin traumatiska uppväxt för cirka 35 år sedan och efter att hon började skriva sin berättelse har mer och mer kommit tillbaka. Samtal med sin tvillingsyster har också gjort att minnesbilderna blivit tydligare.

– Skrivandet var ren terapi för mig. Jag började skriva på små lappar som jag knövlade ihop och gömde så att ingen skull få läsa dem. När det kändes bättre plockade jag fram lapparna och förstörde dem. Tanken var först att skriva för min egen skull men samtidigt tyckte jag att det kunde vara bra för andra att läsa.

Pirjo är kritisk till både omgivning och socialmyndighet, som hon anser visste hur familjens situation var men inte ingrep. När boken nu kommit ut har hon också fått reaktioner från folk som är upprörda över att hon inte berättat något tidigare.

– Men hur skulle jag kunnat göra det? Med respekt för min storasyster hade jag aldrig kunnat skriva det här tidigare, men nu är hon död.

Även Pirjos pappa är död, mamman lever men henne har hon ingen kontakt med längre. I boken berättar Pirjo hur hennes syster våldtas av en ful gubbe i byn, en man som också nämns vid sitt rätta förnamn.

– Jag har fiktiva namn på alla i boken utom två män. Jag vet inte om de lever i dag och det är kanske elakt att namnge dem, men samtidigt gjorde de fruktansvärda saker. Man tycker att en liten by som Solberg skulle vara städad och att alla höll koll på varandra, men så var det inte.

Pirjo hoppas nu att hennes berättelse kan föra med sig något positivt.

– Många blir väldigt berörda. Jag har också märkt att flera som läst den själva har varit med om någon form av övergrepp. Kanske har boken medfört att det tabubelagda blivit legitimt att prata om. På sikt tror jag att den blir till stor hjälp för många andra, det kan behövas att någon lyfter på locket för att man ska våga börja prata.

Recension

”Jag fick inga nya skor men pappa blev ju i alla fall glad över sin nya cowboyhatt.” Lisen, snart fem år tänker en sista tanke innan hon somnar efter en händelserik dag på Åsele marknad. Det är en hjärtskärande mening halvvägs in i denna mycket otäcka barndomsskildrig. Lisen är mitt i sin misär på något sätt lättad över att pappa är glad, för det är sannerligen inte ofta han är på bra humör.

Pappa är alkoholiserad tyrann och ofta mycket brutal, mamma är schizofren. Lisen, hennes tvillingsyster Lajla och deras äldre syster Sirpa har en uppväxt som är rena mardrömmen. Inte nog med att familjen är dysfunktionell; familjens vänner och omgivningen i den lilla byn i Örnsköldsviks inland är om möjligt ännu mer skrämmande.

Här förekommer såväl våldtäkter som barnpornografi och den självbiografiska boken består av drygt 100 sidor mycket obehaglig läsning. Att barnen blivit märkta för livet är inte svårt att förstå. Att Lisen överhuvudtaget kan leva ett normalt liv efter en sådan barndom är närmast en gåta. Förhoppningsvis kan boken bidra till att det här inte händer någon annan.