Hörnan

Blogg: Så bra är nyförvärven

Modo Hockeys trupp kryllar av nyförvärv i höst. Hur ser rekryterna ut just nu – och vad kan vi förvänta oss framöver? Här levereras ett första intryck av dem som kom till spel i torsdagens match mot Timrå.
Bernhard Starkbaum ger ibland ett nervöst intryck – men den här kvällen räddade han på något vis allt ändå. Fick tillfälle att glänsa lite extra i box play efter elva minuter, där han med en blixtsnabb sidledsförflyttning bestal Timrå på ett givet mål. Ett insläppt mål på 35 skott är det omöjligt att klaga på.
 
Kyle Cumiskey har en talang som lyser igenom även när han inte briljerar. Ser ut att kunna bli ett farligt PP-vapen ihop med Regehr – och toppfarten imponerar. Om Usain Bolt kunde åka skridskor skulle han åka som Kyle.
 
Richie Regehr syntes inte mycket – och för en back är det oftast ett gott betyg. Trots synbar anonymitet hann han dessutom ligga bakom två mål. I ett läge tolkade jag det som lättja från hans sida att slänga upp pucken mot anfallszon och ta sikte på avbytarbänken. Sekunder senare hade Nagy kvitterat på den chans uppspelet gav, så vi kan sluta oss till att Regehrs spelförståelse är klart bättre än undertecknads.

Dave Spina såg fortsatt pigg ut, kan onekligen åka skridskor och lyckades bland annat skrinna sig till en timråutvisning efter 12.27 i första. Dessutom målskytt i power play, vilket i beskedlig konkurrens gör honom till Modos målkung så här långt med två strutar på tre matcher. 

Ladislav Nagy vet vi får ut av när de väl drar ihop sig till seriespel. I kväll nöjde han sig med att glimra till i offensiv zon ett par gånger – och när han kom fri blev det förstås mål direkt. Han är så bra att han inte ens behöver spela bra för att producera.

Marcel Müller syntes i vissa närkamper, där han drog nytta av sin muskelmassa, men var relativt osynlig däremellan. Kedjan Müller-Påhlsson-Kempe har ännu en del att bevisa – och känslan är att de kommer göra det.
 
Mario Kempe kan mycket väl bli ett utropstecken i vinter, men till storformen är det en bit kvar. Fick inte ut så mycket uträttat ihop med Müller och Påhlsson, men kunde gott ha fått en straff med sig efter en soloräd mitt i matchen. Revanscherade sig när målvakten lämnat isen i slutminuterna.
 
Samuel Påhlsson var stabiliteten och tryggheten personifierad – men nog märktes det att det inte i första hand är träningsmatcher i sommarvärme som får honom att tända till på allvar? Kommer att bli en fantastisk tillgång när det drar ihop sig.
Publicerat