Du är här

2012-08-19 - Saga S
Foto: Saga Sundberg

De andra 23 timmarna.... eller.... 10 pinnar muck!

Ofta är det platsen och socialisationen utanför det som är huvudsyftet med att man gör något som verkligen förändrar, påverkar och utvecklar en! För att beskriva min situation just nu kommer detta inlägg innehålla lite laddade undertoner...

När jag praktiserade på Hasselakollektivet hösten och vintern 2010 hade jag en väldigt pedagogisk handledare. Han såg ungdomarna för vilka de var; barn som vuxit upp trassligt och börjat röra sig i destruktiva miljöer med inblandning av drognyttjande och kriminella handlingar för att möjliggöra de nya kostsamma vanorna. Till kollektivet kom ungdomar i åldrarna 15 upp till 20år och bodde tillsammans med personal som växlade veckovis eller varannan vecka. ”Behandling” gavs i form av gruppsamtal, KBT, ledarskapsutbildning och olika aktiviteter.

Men det var tiden emellan det utredande skrivandet på papprena och dokumentärfilmsvisandet som var det som sådde frön och skapade något hos ungdomarna (och även mig själv). Relationsbygge, umgänge, skratt och prat, att äta och att sova. Vikten av att bara vara med varandra sida vid sida var det som min verksamhetsförlagda utbildning (=praktik, fast med fina ord) lärde mig. Att förstå och hantera sin situation och människorna som fanns i den.

När vi i ”Charlie Tango” (tredje plutonen, stridsvagnskompaniet) fick ”höger-vänster-om” (=dags/helgsslut på tjänst) i fredags eftermiddag så åkte de flesta hem till sina hemstäder och ”vanliga civila liv” för att vila upp sig (eller arbeta…) inför kommande 8 dagar i fält i Tåme med start tisdag.

Jag valde att stanna kvar.

Jag kände ingen som skulle vara kvar, inte heller många som bor här uppe. Min f.d. skytt i stridsvagnen från lumpendagarna 2006-2007 arbetar visserligen inom försvaret numera, men var upptagen i vakten till sen fredag kväll. What to do?

Strandad fann jag mig med en förare, en skytt och två skånska laddare med så grov dialekt att jag efter tredje ”VA?!”:et börjar spela med att jag faktiskt förstår vad de säger. Vi fick tillåtelse att fortsätta sova på vår lucka (=logement) där vi under veckan sovit alla 14 personer som ingår i vår pluton (två befäl ska vara vagnchefer, annars hade vi förstås varit 16 soldater i plutonen). Här börjar jag åter falla in i mina gamla lumpenvanor, som t.ex. att bege mig ut på ”Broarna runt”-slingan och barkspåret med mina nya löparskors-babies med cerise accentsnören samt att äta alldeles för mycket mat i matsalen ”Tre Renar”. Och att snacka skit på grabbvis i det konstanta umgänget med killarna. De testosteronstinna 20åringarna (i runda slängar).

Jag undrar om det är snacket som gör killar så fixerade av det andra könet, eller om så många tankar på oss tjejer bara finns där automatiskt. En underbar kommentar myntad av en av skåningarna fick mig att skratta till ordentligt; ”Inte ens de fula får komma undan!”. Det man snackar om och driver på är alltså övervägande diskuterandet om hur, var och när man får till det och runt hela situationen blir det humor trots att det inte alltid beskrivs så romantiskt och glamoröst. Sättet vi pratar är en blandning av förnedring och objektifierande av våra ”lämpliga offer” som vi anlagt siktet på. Självklart övergår även normala ord till försvarsmaktens framavlade ordersystem och detaljerade precision. Ett exempel: Två tjejer går ut från en pizzeria. Såhär kan vår konversation följa: ”Brrrruuuudaaaaaar!” …”Siktet bär!”…. ”Förslag på åtgärd?” ”– Växelvis framryckning! … eldställning här, med risk för vådaskott!” ”Rikt-sys till!” ”Laddat osäkrat!”…osv. i all oändlighet av ord och fraser som givetvis har med observation efter fiender i skarpa krigssituationer att göra. Men det blir OOOOH så mycket roligare att tillämpa i privatlivet! Det är på något skevt vis bonusen man får som soldat. Att få förlöjliga allt det där som vi så seriöst nyttjar ständigt under veckorna.

Utöver att hela socialiseringen under försvarsmaktens vingar genomsyras av (uppsnackad?) sexuell frustration och uttryck som ”blindavfyrande” m.m. så finner jag här en otrolig gemenskaphetskänsla. Man är aldrig ensam. Det finns ställen att vara på, saker att göra och prylar att vårda. Genom aktiviteter svetsas man snabbt samman och vissa klickar man med inom enstaka sekunder. Men även de mer tillbakadragna och tystlåtna växer man samman med genom tiden man ”bara är”. Kanske är det den mest otippade personen man får den allra tightaste relationen med i slutändan! Exempel på det… Ja, det var föraren i min stridsvagn som var anledningen till att jag slutligen flyttade till Norrland för strax över 4 år sedan!

Men för att återknyta till mitt resonemang om de 23 timmar som ligger utanför den där behandlingsstunden (eller ordergivandet och framryckningen i stridsvagnen på fältet) så är det atmosfären och ”hänget” som gör min vistelse här värt ”besväret”. Att vara öppen för att saker händer och att flera personer får råda över vad som ska hända inom min närmaste framtid. Denna helg har varit fantastiskt häftig och intressant, med allt ifrån middag på Sveriges största O’learys i Luleå följt av häng på en båt i otrolig solnedgång, till att jag efter en ordentlig krognatt (med ett stort gäng militärboys slagit klackarna i taket på ”Bränna”) nu sitter å dricker kaffe, äter räksmörgås och stormtrivs på ”Retro café” (www.retrocafe.se) beläget vid försvarsmuseet (jag nyss var inne i för lite nostalgi om Rödbergsfortet och Bodens fästning) med inredning som jukeboxar, rutiga fåtöljer och pastellfärger på metall så det skriker om det! Pinup-bilder och udda föremål i en salig blandning får mig att skriva in detta café på min topplista av cafén i Sverige. Leder gör Ebbas fik i Helsingborg och Kutens bensin på Gotland samt Suzie Q’s nere vid Bodens järnvägsstation kommer tätt efter. Fråga mig inte varför jag går igång på rostiga reklamskyltar, stationära telefoner och schackrutor… I am just weird I guess… Men hade jag inte sagt ”Ja” på intresseanmälan till tidvis tjänstgöring och gett denna övning en chans hade jag aldrig hittat detta café och aldrig kiknat i skratt så som jag gjort denna gångna vecka… även om det allstå blivit mycket svettande i otymplig grönuniform och en hel del olja och smuts under naglarna!

Men… Det är nog dags att avsluta min lilla förmiddag jag tagit för mig själv (rymde bokstavligen iväg efter en dusch imorse!). Jag börjar sakna mina grabbar på luckan. Undrar om de monterat ner den 4dubbla våningssängen som de fick för sig att konstruera vid ca 04.20 haha.

Vad har du gjort i helgen? :)

Dela med dig av denna artikel på: