Inatt drömde jag att jag och Robin Paulonen var på väg ner för en bergssluttning och då berget inte längre fanns under våra fötter och vi föll, lyfte vi armarna som att vi kunde flyga och tyger som vingar framstod. Vi lyfte precis innan vi var i höjd med trädtopparna och blickade framåt då vi svävade med hjälp av vinden. Plötsligt upptäckte vi en liten stad under oss. Små grillplatser och svampar i glada färger som sträckte sig upp till 1,80 cm. Vi landade på en bergstopp och såg ut över det nyupptäcka området. En stor guld fågel höll sig stilla i luften och i dalen bakom en sjö låg en stor röd herrgård. Det var otroligt vackert men vid närmare granskning såg allt ut att vara byggt i små små legobitar. Plötsligt skuggades solen och en stark men barnslig röst ekade. Vi vände oss om och fick syn på en jätte stor monsterliknande bäbis. Var det han som hade byggt allt?
Jag drömmer ofta om att jag kan flyga, på olika sätt varje gång.
Natten innan drömde jag att jag och flera andra människor som jag inte har sätt på riktigt men som jag kände i drömmen befann sig i någon slags byggnad med flera våningar. Men stod man i mitten utav byggnaden kunde man se upp till taket på högsta våningen. Plötsligt blev alla tyngdlösa och vi svävade upp förbi våningarna. När kraften släppte föll vi men fångades upp utav första våningen. Plötsligt var jag inte med i bilden längre. Men jag såg en flicka och en ung man som förbluffat satt på våningen som fångat dem. Det var sent och de satt trötta vid varandra. Jag kunde uppfatta flickans känslor och de var väldigt starka för den unge mannen. Men något i henne visade på att de känslorna var förbjudna. En annan man som hon inte kände men som befann sig i byggnaden kom med i bilden. Folk i flickans omgivning hade redan förutbestämt och gillade tanken mer på att hon skulle vara med den mannen. Han hade röda ögon och tanad hud med mörkt brunt, lila hår i en taggig frisyr. Så där satt flickan bredvid mannen hon egentligen hade känslor för och funderade på varför det inte var hennes sak att få bestämma vem hon skulle vara med. Men flickan var trött och efter starka försök att vara vaken somnade hon tillslut i mannens knä. Det var tyst och mörkt och den rödögda mannen stod i en dörröppning och såg på dem. Plötsligt började tårar att tränga sig fram ur den unge mannens ögon där han satt med flickan i knät. Han grät tyst och spände käkarna. Ögonen såg så otroligt sorgsna ut och blicken var fylld med tårar som gjorde hans ögon diffusa.
Det var som att jag sakta vaknade ur den drömmen och mannens sorgsna gråt fanns kvar i mitt sinne och den bilden fanns kvar länge under dagen. Varför grät han? Det kändes som att jag kände honom och som att han var så levande.
De flesta omkring mig säger att de inte minns sina drömmar då de vaknar, men jag minns mina 90% av alla nätter. Ibland undrar man vart allt kommer ifrån.