Du är här

2012-09-13 - Saga S
Foto: Jonas Forsberg (www.jfp.se)

Jag tacklade, jag ramlade, jag skrattade.... och VANN ändå!!

Säga vad man vill om team-building. Det kan kännas motigt, osäkert, nervöst, pinsamt och ja... allt annat än det man förväntar sig att man är bra på! Men när vi (O'learys personal) fick trä på oss korrekt hockeyutrustning vek vi oss av skratt!

 

Sen var det bara att koppla på den seriösa och taggade nerven! Eventet (som officiellt organiseras och kan bokas nere på Fjällräven Center) startade med lunch där vi alla retade upp varandra och därefter blev vi instruerade hur den korrekta påklädnaden av hockeyutrustningen skulle gå till. Vi tjejer vrålade rent utsagt när vi såg att damaskerna över benskydden sattes ihop med suspensoaren precis likt stayups ska hålla upp fina små knästrumpor (på ett allt annat än utmanande vis dock)!

Mycket var det att få ihop. Säkert 40 minuter tog det, haha! Men sen var det dags! Som målvakter stod juniorlagets grabbar, vilka fick ge upp sina klubbor efter först 20-minuters-perioden. Jaa.... Det behövde bli NÅGRA mål ju, haha! Uppvärmning och regelrätt hockey följde. Skridskor kan jag hantera väl sedan mina konståkningsdagar. Med taggar på alltså. Jaha, ska jag ramla BÅDE fram och bakåt nu alltså?! Sålänge jag körde in i någon riktigt fort och hårt gjorde det ju inte så mycket om jag ramlade kom jag på... De gör ju så när de spelar match "på riktigt" också! Det kruxiga var bara att komma snabbt på benen igen, haha!

Att göra byten fick bli att hålla koll på den andra blåa tjej-hjälmen (jag vet, hjälmarna diskriminerade oss lite.... tjejerna fick galler eller visir jämfört med killarna som var helt utan!). Klockan stoppades visserligen inte när domaren blåste av för de många off-side etc. som vi drog på oss, men vi hade inte haft tid att fortsätta till kl. 22 på kvällen då vi skulle fortsätta vår härliga personal-get-together med melodikryss, läcker bufffémat och frågesport inne på vår alldeles egna arbetsplats i stadens hjärta. Men senare... what happens at O'learys stays at O'learys, för denna kväll i alla fall, haha! Det viktiga var att vårt lag efter straffar tog hem segerchampagnen...och självklart att alla hade haft en helt klockren och svettig dag!!

På tisdagen funderade jag hur i hela friden man kunde få träningsvärk i svanken?? Hockeygrabbarna gör det allt bra! Och nu vet jag verkligen vad jag får och INTE får klaga på vid eventuella bakslag! Fler människor som sitter på en kall plaststol på arenans läktare och skriker borde ge sig ut som en halv michelin-gubbe på isen och färska upp sina färdigheter i åkning, rätt placering, kondition och skytteprecision!

Lagom till säsongstart flydde jag däremot fältet redan på tisdagen då min bror just blivit far till ett litet fornordiskt namngivet mirakel. 3,9kg människa satt jag med i min famn efter en solskenspromenad och en hel vanlig kaffe-och-kanelbullefika igår. Livet är bra finurligt! En annan bebis ska jag strax beskåda inne i stan där min barndoms- och konståkningskompis huserar. Det känns underbart att få komma hem till föräldrar, syskon och vänner för att bara umgås och ladda batterierna inför den allt mörkare och råare hösten som kommer med stormsteg.

Och ladda batterierna inför helgen behöver jag dessutom ordentligt efter den envisa förkylningen, då jag ska ge mig på den 21km långa och natursköna Salomon Trail Tour på söndag (www.trailovik.se)! I eftermiddag ska jag jogga den sista Lidingöloppet-milen för att få lite känsla för vad som komma skall! Skickar all övrig energi till våra lokala stoltheter Modo som ikväll inleder Elitseriens poängjakt och tar sig an Skellefteå borta!

Heja heja!!


Dela med dig av denna artikel på: