Saga S

Flawsome - mitt nya favoritord!

Perfektionismhetsen driver fler och fler av oss att jaga prestige och status i den meritokrati där vi befinner oss. Facebook peppras av snygga middagstallrikar,”finaste vännerna” och de coolaste upplevelserna. Men njuter vi av detta skådespeleri?

 

Efter att jag sprungit Lidingöloppet sköljde lyckovågor över mig i timtal. Jag hade pressat mig igenom 30km av backar och skogsstigar, folk och lera på en fantastisk tid och fått mina gymnastiklärarföräldrar att nästan spricka av stolthet. Alla fysiska prestationer är guld värda. För mig och alla i min omgivning. Det visar VAD jag kan, ATT jag kan; att jag således är VÄRD något!

Dagen efter Lidingöloppet pockade små förkylningssymptom på min uppmärksamhet. Blåsorna på tårna (som de flesta redan saknar naglar) gjorde att jag knappt fick på mig skorna. På kvällen bjöds det till familjemiddag där jag utgjorde 7:e hjulet. PMS-hormonerna i mig väste så makabert efter choklad och annat snask att jag knappt kunde tänka. Tankar av värdelöshet överrumplade mig och genomsyrade mitt inre och åt upp hela min varelse. Hur kunde jag må såhär helt plötsligt?!

Jag ställde in planer jag haft med bekanta på måndagen i förhoppningen att själv kunna lyfta mig ur ångestträsket. Jag skulle ägna dagen åt att göra saker jag visste att JAG värdesätter och blir stimulerad av; jag skulle skämma bort mig med mina knäppa idéer och intressen! Då jag här på bloggen känner att jag behöver bli mer personlig ibland, för att faktiskt övertyga er att jag är en existerande och trovärdig MÄNNISKA, så ska jag berätta precis vad jag gjorde denna dag!

Strax efter 10tiden tog jag den blå Lidingöbanan och tunnelbanan till Gamla Stan. På vägen inledde jag läsningen av Caroline Engwalls ”14 år till salu”, för att starta dagens omkullkastning av mina perspektiv på verkligheten. Väl framme tittade jag in i Science-Fiction Bokhandeln och Comics Heaven i jakt på Tintin merchandise och Alice i Underlandet eller andra Tim Burton-filminspirerade figurer. Jag samlar på sådana saker (har länge skämts för detta) och vill en dag fylla ett helt vitrinskåp med underliga leksaker; kanske uppställd mot en svart-vit randig vägg! Även Postmuseets shop besökte jag för att få VÄLJA mina frimärken samt köpa designer-brevpapper då brevskrivning är något av det roligaste jag vet!

Nästa steg var att ta gratisbussen till IKEA då jag på hemsidan sett ett otroligt häftigt tyg i vintage/tattoo-inspiration med gamla fartyg på havet, samt att jag alltid hittar något roligt där. Skit också, det var 45minuter kvar tills den skulle gå. Ja, då går Saga till pappers- och kontorsavdelningen på Åhléns och rannsakar avdelningen med skrivböcker ett tag. Den 39:e dagboken skulle hittas! Ny vecka, ny månad och ny bok för (fortsättningen på) mitt nya liv! Det blev en bok i A5 format i retro-stil med ett svartvitt foto på tjejer som hoppar upp i luften. Endast deras kjolar skriker i en ceriserosa accentfärg; precis som vissa detaljer i min ryggtatuering fylld av Tim Burton-karaktärer.

På IKEA grundade jag mina beslut efter en köttbullsmacka med rödbetssallad i entrén. Och att kissa såklart. Jag blir kissnödig så fort jag inser att det inte finns en toalett i närheten. Och oftast annars också haha! Hursomhelst fanns inte tyget (som jag ännu inte vet vad jag skulle gjort av visserligen) jag letade efter, men jag hittade fler fina skrivböcker, pennor och en MATTA som var i en kraftig lila nyans med motivet av en stor dragkedja på mitten! Jag gick förbi den. Och gick tillbaka. Gick förbi den. Men när den sedan skrek ”SAGA!!” så gick jag tillbaka och tog den. Min eftermiddags- och kvällsplan var att promenera över till Heron City och titta på den animerade (barn-?)filmen ”Paranorman” på engelska i 3D. Ska jag släpa på en MATTA då?! Hm… om den kommer att göra mig glad så… -JAAA!  199kr spontant mattköp blev det alltså och därefter bökade jag mig över till Heron och köpte min ENDA biobiljett till min kvällsupplevelse. Två cheeseburgare slank ner innan jag vecklade ut dagbok, kalender och brevpapper på ett bord på Waynes Coffee där jag gottade ner mig i min monolog till min syster som lever ett liv i ett helt annat universum bara en bit utanför storstaden.

Ju mer jag skrev, desto mer rann ångsten av mig. I fina färger skrev jag om glada saker, trots att allt börjat med mitt dagstrassliga humör och mående. Vad hade gått snett egentligen? Ingenting! Världen hade ju bara slutat snurra några korta ögonblick… Jag förseglade brevet och gick till Willys och köpte lösgodis av alla tänkbara chokladsorter och sjönk sedan ner i de tilltagna biostolarna (bara ett sällskap på fyra personer hade intagit salongen ca 7 rader nedanför mig). En underbart varm film med mycket vuxenhumor (trots handlingen om en pojke som kan prata med spöken) förgyllde sedan två timmar för mig.

Strax före 21tiden hämtade min mamma mig i ett lite mer harmoniskt och motiverat tillstånd på tunnelbanans slutstation Ropsten; med en tygpåse fyllda av skrivböcker, ljus och diskborste samt kånkandes på en lila matta.

I tågtidningen Kupé som jag bläddrade igenom på resan hem till Örnsköldsvik igår väcktes tanken om att skriva detta inlägg. Artikelförfattarna till ”Du sköna fula värld” höjde rösten om hetsen över att allt dagens människa ska göra ska vara bäst, meningsfullast, finast och att ALLT ska vändas till positiva saker och känslor; gärna offentligt på facebook och andra sociala forum. Jag skämdes litegrann då min föreläsning på tjejmässan på Folkets Park för ca en vecka sedan huvudsakligen handlade om vad valen man gör i livet kan leda till trots att man inte i förväg kan veta utgången! Man växer ju genom allt man tar sig för, men i dagens samhälle piskas vi i ansiktet av dessa slagord. Ingen får lida och må dåligt NÅGONSIN! Alla ska bara bli starkare och duktigare! Men en människa kan faktiskt inte vara bara AWESOME rätt igenom. Däremot kan man vara HELT OK och BRA TROTS BRISTER! Detta summeras i uttrycket Flawsome, som jag utropar till mitt nya favoritord! Felande och jäkligt bra bara därför! Hädanefter ska jag lägga mer fokus på mina tillkortakommanden, jag lovar!

Dagen i ära lägger jag upp en bild där jag ser knäpp ut och som jag hoppas skiner av mänsklighet. Jag är faktiskt också en sån som snorar och nyser, jag får finnar och svullen mage (MINST en gång i månaden) och inte sällan panik då och då över vad jag över huvud taget har för matnyttigt att uträtta här på jorden! Men det kanske är just det som är tjusningen med att vara människa. Och det är just som MÄNNISKA jag vill att ni ska lära känna mig. Annars kan ni ju köpa en serietidning eller en roman med titeln TWILIGHT förslagsvis (ok, jo, jag blev helt hooked på den jag med…!).

Ha en utomordentlig trevlig fortsättning på din bra:iga eller dåliga dag!

Publicerat