Under de perioder där jag som (relativt) tatueringsaktiv är tillåten att dela med mig av mitt blod bokar jag in så många tider jag bara kan! Karantänperioden efter gaddande är däremot sex månader pga. diverse smittorisker. Förutsättningarna för att en person ska kunna ge blod eller plasma anges tydligt på www.geblod.nu.
Men varför tycker jag att det så bra att ge blod (oftast plasma i mitt fall) då?
Jo Jag tycker rent av att det är mysigt! Så som jag upplever det kliver jag in i ett litet fika-/väntrum där jag genast känner mig välkomnad och uppskattad av flertalet kvinnor i medelåldern som bär vita/blåa rockar. Vem som helst av dem skulle kunna vara min egen mamma. Vilka fina stövlar du har!, Nämen, vi har samma blodgrupp! Då blir man sällan förkyld och magsjuka biter inte på oss!, Vad vill du ha att dricka?. Riktigt ompysslad känner jag mig då jag dessutom får trycka på den ställbara stolens fjärrkontroll och lägga upp benen bekvämt och lugnt bläddra igenom min bok i knäet.
Det är skönt att lokalen är mobilfri för alla också. Det bidrar på något vis till att platsen blir en liten gemenskapsbubbla där människor blir omhändertagna medan de får en nål i armen och sedan leker med en uppvärmd liten vätskepåse medan blodets process genom små plaströr och pumpar kan observeras; där det filtreras och sedan skjuts tillbaka in i kroppen respektive ner i en påse som ska skickas vidare för att möjliggöra tillverkning av mediciner/läkemedel. Jag brukar såklart göra en liten tävling av det hela; hur snabbt kommer jag upp i en full behållare? Hur lugn kan jag bli och få tillbaka blodet efter det filtrerats (i omgångar)? Små pip-ljud och olika tryck på bandet kring överarmen instruerar vad jag ska göra och när, vilket också blir som en liten lek.
Vad händer sen då; när jag har lekt färdigt med den komplicerade maskinen fylld av slangar och små behållare och digitala siffror? Jo, då får jag slå mig ner i väntrummet, fördelaktigt med min dagbok/ kalender eller bok och FIKA! Kaffemaskinen har en mängd roliga knappar och sen finns pepparkakor, kardemummakakor och polarklämmor! Man måste ju få tillbaka en liten kick då 650ml av kroppens innehåll plötsligt försvann haha!
Och självklart får man mer än uppskattning och social värme som tack! En symbolisk check fungerande i flertalet butiker, ett biobesök eller som jag valde idag; två vackra ittala-ljusstakar för att mjukt lysa upp mina mörka höstnätter!
Hoppas ni blev lika inspirerade att göra en hjärtlig insats för andra (och er själva!!) som jag blir varje gång jag sätter min fot där!
Trevlig kväll!