Saga S

Skriker in veckan!

Halloween och alla helgons helg ligger runt hörnet. Äntligen får vi vallfärda till och omvandla gravplatser till något inbjudande samt göra kusliga saker roliga!

 

Trots att jag aldrig blev insocialiserad i ”trick-or-treat”-kulturen som liten glädjer jag mig åt att dödens värld lyfts med färger, skratt och ironi vid denna tidpunkt på året. Orangelysande pumpor urkarvade med spännande ansiktsuttryck och spindlar eller små häxhattar i var och vartannat butikshörn. Det HÄNDER (liksom) något! Även vuxna får runt Halloween vara busiga; för traditionen är vad man själv vill tolka den till. Maskerad och liv står högtiden för i mina ögon. All helgons helg står sedan i kontrast till detta spektakel genom att på ett värdigt vis minnas våra nära och kära som gått bort.

Av inspirationsmässiga skäl har jag de senaste veckorna sett filmer som ”Nightmare before Christmas”, ”Dark Shadows”, ”Paranorman” och ”Batman returns”. Jag står däremot ivrig i startblocket att även njuta av de nya animerade äventyren ”Frankenweenie” och ”Hotell Transylvania”. Likt en av mina favoritfilmer ”Corpse Bride” framställs döden i de flesta av dessa filmer som något festligt och eftersträvansvärt! Det är när döden tar oss som vi kan slappna av, vara oss själva och äntligen får en färggrann tillvaro! I ”Corpse Bride” ramlar man i dödsögonblicket in i en gemytlig bar fylld av musik, dryck och trevlig människor/varelser som hälsar den bortgångne välkommen och en kypare springer genast till undsättning för att ta beställning!  I ”Nightmare before Christmas” handlar hela Halloween om en liten stads samarbete för att ständigt bidra till den ruskigast, läskigaste och mest pampiga Halloween-föreställningen tänkbar! Efter högtiden går hela året till för att planera det nästkommande firandet… Så pass grundliga behöver vi kanske inte vara i vårt planerande menar jag, men att sätta en liten komisk skräckstämpel på vardagen tror jag kan vara både sunt och behövligt!

Av detta skäl bestämde jag mig för att skrika in denna ruskiga vecka genom att ta del av Filmstudion U:s satsning på ett gratis skräckfilmsmaraton som startade kl. 18 på Folkanteatern igårkväll. Skräckfilm har jag länge undvikit att se då jag är otroligt lättskrämd och vrider mig som en mask på kroken då dimman sluter sig tätare runt gathörnen och fåglarnas sång tystnar i olika filmers uppbyggande skrämselscenarion. Min puls skenar och jag behöver påminna mig att andas gång på gång! Jag lyckades slutligen övertala en god arbetskollega att vara mitt armstöd när naglarna behövde något att klösa tag i och även någon som höll mig från att rulla ner på golvet. Det fanns ju dessutom stora glipor mellan bänkraderna i salongen, där otäckheter skulle kunna krupit upp och haffat taget om mina fötter och ben. Mindre hårresande blev det inte av att publiken satt utspridd på ett ensligt vis. Detta bidrog till att filmdukens placering inne på teaterscenen och ett par ekande bänkrader längst fram gav oss en känsla av att vara isolerade och övergivna! Filmen rullade igång. ”Rec”. En fransk rysare där ett amatör-film-team följer med på en brandstations utryckning. Men föga visste de att när insatsen inleddes uppe i den nerblodade kvinnans lägenhet på hyreshusets översta våning, så stängdes möjligheten för samtliga husets gäster att ta sig ut därifrån…

Med blossande kinder lämnade jag salongen vid 19.30 tiden, överlyckliga att vi klarat oss igenom ett makabert äventyr som satte både magmuskler och stämband i intensivt arbete! Avrundades gjorde kvällen med ett kaffe, småprat och ett lugnande glas rödvin med mörk choklad som tillbehör på O’learys i goda vänners sällskap. Att jag däremot somnade efter 02 försöker jag skylla på andra saker haha…

Ha en kusligt trevlig start på veckan!! Ps. Dagens lunch: blodpudding!

Publicerat