För tredje gången i rad blev MODO nollade och dessutom borta mot lillebror Timrå. Laget som nu vunnit båda derbyna i år...
Om matchen är inte så mycket att orda. Istället kollar vi på vad som hänt och vad som väntar. Faktum är att på de åtta senaste matcherna har MODO tagit tre (!) av 24 möjliga poäng. Seriejumbon Rögle har på dessa tagit mer än dubbel som MODO. I och för sig inte svårt, men ändå...
Plötsligt känns laget som ifjol och man agerar så också. All fart och fläkt är borta och det som gjordes så framgångsrikt för tio omgångar sedan är som bortblåst nu.
Det är också sådana här gånger man som supporter testas extra mycket och nu gäller det ALLA drar sitt strå till stacken.
Tro nu inte att spelarna skiter i detta och inte påverkas, inte har MODO-hjärta osv....Jag tror nämligen att det sådana här gånger i vissa fall kan vara lättare att INTE komma från bygden. Jag tror exempelvis Niklas Sundström mår mycket sämre över resultaten än "inköpt spelare" på grund utav att han känner ju så mycket folk "på byn". Dock ska Ni veta att alla i detta lag vill vinna. INGEN tycker om att förlora. Men ibland funkar det bara inte och frågan är vad som hänt?
Ja, detta är idrotsspsykologi på hög nivå. Händer ganska ofta, men nästan omöjligt att förklara. Har själv varit i denna situation som ledare i ett hockeylag och man känner bara en maktlöshet.
Faktum är att detta inträffade så sent som i September detta år då ja var förbundskapten för Ångermanlands TV-puckare. Vi hade en bra känsla i gruppen och i sista genrepsturneringen, "Norrcupen" tog vi en tredjeplats efter att bland annat slagit Norrbotten för andra gången. Detta Norrbotten blev sedan trea (!) i hela turneringen i Värmland. Med andra ord visste vi att vi var bra och i våra bästa stunder kunde hota de allra bästa.
När turneringen sedan startade så fick vi sämsta möjliga start och ingenting funkade. Man undrade vad som hände. Killar som för ett par dagar sedan bjöd på klapp-klapp spel kunde plötsligt inte slå en passning på två meter, avsluten var dåliga, skridskoåkningen var obefintlig och allt som känts så lätt bara var borta. Ingenting funkar och det känns om att energin bara försvinner. Det blev en mycket tung förlust i en match som "vi skulle vunnit". Sedan ställdes vi i tur och ordning mot Stockholm och Gästrikland (Som senare spelade semi respektive final) och där hade vi inte mycket att sätta emot, men då hade vi plötsligt tre raka utan vinst och den mentala uppförsbacken var naturligtvis enorm. Jag tycker dock sedan att vi tar oss i kragen och gör en bra match mot Södermanland, men tappar segern i slutsekunden och förlorar i Sudden och det händer natuligtvis bara ett lag som är lite ängsligt.
Vad har nu detta att göra med MODO? Ja, det är att de är samma situation som vi var då. Allt som funkade för nån vecka sedan funkar inte nu och man känner sig oerhört frustrerad. Det positiva med MODO är att man nu (till skillnad från oss som endast hade två dagar) först och främst har en vecka på sig att samla sig, men sedan är det faktisk ett par månader kvar på säsongen.
Vetskapen finns också att man KAN spela bra vilket man visade tidigare så nu gäller det bara att hitta tillbaka dit. Inte så bara, men som sagt man har tid, kunnande och troligen en enorm revanschlusta. Snacka dock om att de första omgångarna blir viktiga efter uppehållet...
Som sagt, psykologi...
***
Fullsatt i Timrå och party hela dagen. Tongångarna är positivare söderut just nu då lillebror endast har tre poäng upp till slutspel. Ja, vad ska man säga om Nubben. Han har en förmåga som få att hitta dessa spelare som är beredda att offra allt i elitseriens egna "andra chansen" - Timrå.
***
Mångas farhågor om målvaktspelet innan säsongen börjar besannas. Saknar Tellan och Anton!
***
Läge att kasta in lite juniorer och röra om i grytan!