Saga S

Ett husdjur?!

Mina föräldrar kom på besök i slutet av förra veckan för att de hade skollov, heja fram Modo (som jag tyvärr inte tror hörde deras rop) och leverera bl.a. mina skidor!

 

Men det fanns även något annat mystiskt och levande i deras packning från huvudstaden! Ett ”husdjur” vid namn Herman (söt-surdegskultur i en liten låda visserligen) som bor i kylskåpet och behöver tas om hand dagligen för att på den tionde dagen delas i klonade Hermans och sedan bakas ut eller ges vidare till nya entusiastiska vårdnadshavare! Jag och min kombo fick varsin Herman att röra runt i och mata över den närmaste perioden alltså och jag kände det nästan lite högtidligt att känna att någon behövde min omtanke i alla fall en-två gånger om dagen! Denna typ av ”kultur” är däremot inte ”lika svår” att sköta som den klassiska surdegen vilken blivit ett stort socialt fenomen över världen.

För något år sedan hörde jag till och med talas om att man kunde checka in sin surdeg på ett hotell i Stockholm om man skulle åka bort och behövde få den ompysslad vid tillfällen av frånvaro! Då jag surfade runt och letade lite om inställningen till just surdegskulturen, som av många har kommit att betraktas som en sekt med entusiastiska medlemmar hittade jag bl.a. denna beskrivning på en blogg

”Ovanpå micron. Maken ser tveksam ut. Men då jag visar honom bilderna på alla fantastiska bröd som förhoppningsvis ska hamna på vårt bord med hjälp av kulturen som har tagit sin början i burken ser han försiktigt positiv ut. Barnen skakar mest på huvudet och tycker att burken ser äcklig ut. Själv har jag känslan av att ha tagit steget in i en hemlig sekt. En sekt jag har hört talas om ett par år nu. En sekt som ständigt tycks värva nya entusiastiska medlemmar. Medlemmar som dessutom är fullständigt hänförda och lovprisar detta fantastiska fenomen - surdeg. Idag har jag tagit steget in i surdegskulturen.”

http://minplatsisolen.blogspot.se/2011/03/surdeg.html

Hur som helst hoppade en av mina ”Hermans” just ut ur ugnen, spetsad med ingredienser jag hittade i skafferi och kylskåp; som morötter och kanel. Enligt mammas grundrecept ska äpplen, nötter och mörk choklad ner i den sockerkaksliknande massan som påminner om en segt flytande marsipanflod. Men jag tänkte att det var bäst att få ihop något vettigt ändå, då mitt nya liv med träning och detox inleds imorgon med rykande färskt träningsschema. Strax beger jag mig ner på stan för att köpa min första pulsklocka och sedan ska tre Hermans få nya ställen att bo!! ;)

Hoppas ni får en härlig kväll och start på nästa vecka!!
Publicerat