Det här går inte, tänker jag. Så vi åker vidare och lunchar i Själevad. När det sedan återigen ska göras ett tappert försök att få bilen ren så står vi vid fel biltvätt! Hmf. Det går visst inte bättre fastän magen är mätt och belåten. Vi rullar vidare. Tillbaka till den första tvätten vi stod parkerad vid innan vi käkade.
Och kön? Tja... Fortfarande sisådär sju bilar lång! Tiden går, nästan det enda som rör på sig i det här fallet. Jag hinner springa (gå) på toa, komma tillbaka till bilen, hinna komma på att vi inte har någon tvättkod och sedan gå in och köpa en och självklart hinna tillbaka till bilen innan våran tur är kommen. Några minuter senare, väl inne i tvätten, står en bil framför oss som kört tokigt och fastnat på andra sidan spåret som maskinen går i, så bilen står snett tvärsöver rummet. Vad är det som händer? Försöker någon testa mig och se hur tålmodig jag är eller se vad jag ska göra åt alla dessa situationer?
Jag hoppar ur bilen och springer fram till bilen som försöker ta sig loss. Framför ratten sitter en äldre kvinna med skinande vitt hår. Hon lugnar ner sig en aning när jag kommer och jag hjälper henne därifrån med kroppsspråk (som jag känner att jag är väldigt bra på att använda) och säkra väl valda ord. Hon är en väldigt bra lyssnare och hamnar tillslut i rätt spår. Men eftersom maskinen blinkar och inte vill starta så springer jag in och hämtar en kille. När vi väl kommer tillbaka har en random gubbe kommit in i tvätten och fått tanten att köra åt skogen, igen. Suck!
Kände bara hur jag ville gå fram och säga åt den där gubben att dra därifrån, men eftersom OKQ8-killen kommit så överlät jag det uppdraget till honom. Tanten kom tillbaka på rätt spår ganska snabbt igen och maskinen startade. Äntligen, nu kunde vi få bilen tvättad, sisådär en timme senare!