Jag strävar självklart mot att ha en så glad, positiv och uppmuntrande blogg som möjligt här på webbtidningen 7:s hemsida. Däremot är jag människa och behöver spegla en annan del av mig själv som ibland hamnar i lite djupare tankar angående livet och vad som händer i det! Vår lilla perfekta Truman show-bubbla (underbart rolig och tänkvärd film med Jim Carrey från 1998) spricker faktiskt tid till annan; saker sker plötsligt i vår värld som vi inte förstår! Verkligheten inkluderar då en annan del av den vardagen vi i mångt och mycket ignorerat eller valt att skjuta bort; olycka, sorg och bråd död. Alla vet vi om att den mörka sidan finns där som komplement till vår välfärd och lycka; risken att förlora det man har och hotet om en upp-och-ner-vänd självbild, men vi lyckas ändå blunda för den.
I Sverige är vi skyddade från att ens se en död människa. Möjligtvis har ett barn fått begrava sitt husdjur i trädgården, men de flesta gångerna tror jag till och med att föräldrarna väljer att säga att Pluto for till himlen och kommer inte tillbaka eller rentav att den överkörda fyrbenta familjemedlemmen sprungit bort. Vi vill skydda alla nära och kära från olycka, tomhet och sorg då vi så fort vi anar död skyfflar bort den och kapslar in den i en glansig låda som snabbt arkiveras i jorden med en spade.
För tre dagar sedan stod Förintelsens minnesdag i kalendern. Den 27e januari 1945 släpptes de kvarvarande koncentrationslägerfångarna i Auschwitz och varje år rödmarkeras detta datum som en påminnelse om vad maktkorruption och främlingsfientlighet kan driva människan till. Över sex miljoner människor fick sätta livet till i en ofantlig utrotning som däremot enbart ett fåtal levande människor kan vittna om idag.
Jag tror dock att det är just på grund av att vi inte lever i fotspåren av det förflutna som vi lätt glömmer att inkludera död och ondska i våra liv; dagens politiska och grymma konsekvenser mot fattiga och utpekade individer sker oftast långt bortom vårt lands gränser. Men döden kommer däremot på besök i de mest oväntade av lägen. I Örnsköldsviks lokaltidning gick det att läsa i söndags kväll om en brand som slukat en 30årig man och ännu en jämnårig saknades. Den andre personens kropp hittades en dag senare i de förkolnade resterna av vad som brukade kallas ett hem.
När jag fick reda på vilka personerna var fick jag en omedelbar flashback angående hur jag träffat en av killarna på krogen ett år tilbaka och sedan mött upp honom för en fika strax därpå på ett lokalt och mysigt fik. Vi hade skrattat, lärt känna varandra och smsade lite i en period efteråt. Trots att jag kanske inte hade den mest personliga relationen till denna person infann sig en tomhet då vissheten sjönk in att jag aldrig någonsin kommer träffa denna människa igen. Föga går det därför att förstå hur de personer som dagligen omgärdat dessa två personer kan hantera faktumet att de plötsligt inte finns där längre; att fika med, att träna eller arbeta med eller kanske bara njuta en lugn kväll efter en hetsig dag med.
I dagens inlägg vill jag belysa medvetenheten i oss medmänniskor; att vi ständigt bör påminna oss om att inkludera fler delar av vår existens i vår vardag, trots att vi kanske många gånger mår bättre av att sträva efter lycka och fläckfrihet! Sol och glittriga snöflingor kommer att mulnas bort av en härjande snöstorm ibland, men för den delen ska vi inte barrikadera oss hemma och låtsas som ingenting! I motstånd växer vi och efter regn kommer sol!!