På söndagen vaknade jag därför som ett zombievrak till den soliga dagen vid 11tiden trots att jag inte fallit i sängen förrän strax innan 06 på morgonen. Stel och matt efter bärande och springande med tunga backar deklarerade jag; socialt umgänge och vilodag! För ovanlighetens skull spatserade jag runt på stan för lite inspiration som följde den typiska sagans fotsteg. Impulsköpet blev en lotion i form av ett förtrollat äpple och fascinerad blev jag, som flera gånger förr, över den färgsprakande dock-serien Monsters High på diverse leksaksaffärer. Det blev dock ingen sådan investering denna dag Kaffefika i kopiösa mängder övergick i en baconhamburgare på Olearys där jag njuter av att vara även på lediga stunder och INTE behöva rycka i med städtag och bärande vid varje vistelse där; riktigt harmoniskt faktiskt!
Natten till måndagen gav mig däremot inte mina magiska träningskrafter tillbaka som jag förväntat. Det två timmar lågintensiva konditionspasset på eftermiddagen (som jag skjutit fram från söndagen) gjorde mig bara vimmelkantig trots att jag fyllde på med över 2,5liter vatten och näsblodet kom strax innan jag ens gick ner till Friskis&Svettis Min stora skidtävling är ju i helgen; det här har jag inte tid med!!
Ett roligt fotograferingsprojekt ute i snölandskapet fick jag alltså med ledset hjärta ställa in denna morgon men att sova ut var ändå svårare än väntat! Flera gånger fick jag gå upp under natten för att ta Alvedon mot värken i kroppen, dricka något varmt samt nyttja nässpray och halstabletter! Tänk på de som har kronisk värk! tänkte jag plötsligt. Det finns ju många därute som aldrig ens kan lägga sig bekvämt! Mellan ungefär 22.30-13 sov jag mer eller mindre i alla fall, trots att jag kände mig som en trasdocka då jag klev upp och stekte lite pannkakor som det var otroligt länge sen jag fick för mig att göra.
-Promenad? Föreslog min kära vän. Så blev det efter att jag kvicknat till i huvudet runt 14tiden, då jag också var medveten att dagens skidintervaller 60min (varav 30min i intensiv tävlingstakt) skulle vara självmordsbenäget, eller ja, i alla fall medföra stor risk till ärrbildning på hjärtmuskeln. Det BEHÖVER bli vila idag (trots att denna promenad blev nästan 1,5 timme pulsande i djupsnö). Och vila det betyder bland annat att investera i lugn tid i soffan framför en av mina nya favoritserier; Once Upon A Time, där sagofigurer som Snövit och Törnrosa fastnat i VÅR värld efter en förtrollad förbannelse som bara kan hävas genom Snövits dotter Emma (som självfallet inte vet om att hon är hennes dotter, utan enbart ett föräldralöst barn).
Det är skönt att fastna i sagans värld av svart och vitt; gott och ont, när man känner att man lever i lite av en gråzon själv (och särskilt när jag ligger under en filt och tycker lite synd om sig själv). Kvällen investeras alltså i att drömma mig bort i andra förtrollade världar, med varm choklad i ett stort glas täckt av massa grädde!
God afton på er!