Så nära, men ändå så långt borta är ett annat sätt att se på det hela. Det man ska komma ihåg är att även om det känns snöpligt och man hade unnat detta gäng mera så ljuger sällan eller aldrig resultatet över 7 matcher. Färjestad var hel enkelt ett par procent vassare sett över allt och då kanske främst i defensiven. Där var man toktight och värmlänningarna går väl egentligen bara bort sig ordentligt en gång och det är när Ahnelöv får kliva in och vräka upp pucken i taket.
Det som känns surt är att detta år kändes det verkligen som att man hade ett lag som kunnat utmana alla och stundtals spelades en glimrande hockey. Dock var det många orsaker som säkerligen bidrog till varför det blev som det blev och det får nu den sportsliga ledningen sätta sig ner och utvärdera.
Jag tycker ändå att coach Samuelsson ska känna sig väldigt nöjd. Laget har haft lite berg och dalbana under säsongen, men har spelat en positiv och rolig hockey att titta på. Sedan räckte det, som sagt, inte ända fram och där är det naturligtvis Samuelsson som huvudtränare som är ytterst ansvarig då det kändes som det fanns minst en semifinalplats i denna trupp. Har själv varit i den positionen som tränare i ett annat sammanhang så jag vet hur det känns och det kommer säkerligen bli många sömnlösa nätter då han ligger och vrider och vänder på alla scenarios. Skulle jag spelat den killen? Skulle jag tagit timeout? Skulle vi dragit tillbaka laget? Osv, osv....Hur som helst är det gjort nu och det är bara att ladda om.
Nu är det dags för Markus och Peter att göra det stora jobbet och få ihop ett ännu slagkraftigare gäng till nästa säsong. Tror att det finns bra möjligheter till det då nu Nordamerika är helt öppet. Det kommer bli intressant att se vad som händer kommande månader.
***
Veckans sjua:
Susse: En ikon tar av sig Modo-dressen. Bara att buga för passningsgeniet som gett oss många härliga minnen genom åren. En härlig kille både på och utanför rinken och undertecknad har något att berätta för barnen att man fått äran att spela med denna kille (om än på pojknivå).
Modo: Uträknade med 3-0 i matcher reste man sig och gav FBK en fight in i det sista. Moral och respekt.
Videodomaren i Göteborg: Tog troligen en rövare, men insåg när 12 000 personer såg reprisen på jumbon att han var tvungen att ändra sig...
Kvalserien: Det kommer bli en rysare igen, men nu är det fördel Leksand framförallt känns det som. Hoppas de kommer ihåg sin historia bara...Stor chans att få stifta bekantskap med ett helt koppel gamla Modo-spelare alltså..
Modo-dam: Tung förlust och jag är ganska säker på att ingen i det gänget är nöjd. Nästa år räknas nog bara guld.
HV71: Tredje året i rad med respass i kvarten. DET hade jag inte trott. Trodde man skulle få en komfortabel resa. Allra helst när Calle söderberg försvann. All heder dock till LHC som kommer få ett par härliga fighter att se fram emot och naturligtvis väldigt speciellt för Goren...
J-20: Rimligtvis så bör Modo-grabbarna få bra förstärkning ikväll då det är dags för match 2 mot Skellefteå i kvartsfinalen. Å andra sidan så har gästernas A-lag vila ett tag till så räkna med att man säkerligen kommer plocka ner ett par killar där också. Intressant blir det i alla fall!
***
Avslutningsvis så tycker jag Modo får betyget godkänt. Man har motsvarat det jag trodde och även om det fanns mer i laget så ska man komma ihåg att det finns sju andra väldigt bra lag också när det drog ihop sig.
***
Nu har sporten gjort sitt och nu blir det också spännande att se vad de övriga med Anders Trollsås i spetsen kan trolla fram för resultat. Det lär väl inte bli 10 millar i vinst, men med tanke på att man tog sig till slutspel så bör det väl inte vara sämre än noll. Troligen lite plus även om man fick tre bortamatcher i kvarten. Det blir spännande och avgörande framförallt för att se vilka medel Markus får att jobba med inför nästa säsong.
***
Jag vet inte vad ni känner, men jag är taggad för nästa säsong...