Saga S

Där något slutar tar något annat vid…

Jag överrumplas ofta av melankoli när sådant jag varit intensivt engagerad i upphör. Tomheten och känslan av meningslöshet flyttar tillfälligt in, innan kreativa tankar knackar på dörren. Lyckligtvis blir de negativa känslorna då vräkta inom kort!

 

Inom loppet av några dagar såg jag både Modos damlag (på Fjällräven Center i söndags) och herrlag (på tv i onsdags) förlora sitt hopp och sin plats i SM-slutspelen. Kämparglöd in i förlängning blev det för bägge lagen; tjejerna mot Brynäs, killarna mot Färjestad. Enligt mig blev de bestulna på sina sista segrar pga. tillfälligheter och otur efter en lång och väl genomförd säsong.

I mig bor sedan länge en enorm medkänsla för andra som ibland växer sig så stor att den helt tar över deras känslor. De flesta filmer är för mig omöjliga att se utan att tårar sipprar nerför kinderna och jag kan gråta allt från tillfällen när jag är lycklig, när något är vackert eller varför inte när jag är trött, nedstämd eller har ont. Inte ens filmen ”Bolt” (datoranimerad om en hund) klarade jag mig tår-fri ifrån och den teknade filmen "Landet för länge sedan" fick vi ge bort när jag var liten, för enbart omslaget kunde få mina ögon att suddas. Av mäktiga ögonblick får jag rysningar genom hela kroppen eller höjd puls och när någon hoppar fram bakom ett hörn kan jag både skrika och slänga mig på golvet! Hela min kropp reagerar alltså på stämningar då jag sätter mig in i varje situations kärna. Gör jag något gör så gör jag det även ordentligt. Det kanske kallas mindfulness, att totalt närvara där jag befinner mig.

Hur som helst blev onsdagkvällens ”tacogratäng och soff-mys” med kära bekanta plötsligt en gråtfest för mig. Matchen utspelade sig lika fysiskt kraftfullt och viljestarkt som Mel Gibsons slagskämpar på det stora blodiga krigsfältet i filmen ”Braveheart”. Så nära… men ändå så långt borta. En mindre miss och katastrofen var ett faktum. De blev halshuggna allihop. Metaforiskt alltså…

Allt som är roligt, utvecklande och intensivt är begränsat. Men samtidigt kan det ironiskt nog vara just det som är tjusningen med äventyret! *Limited edition!* En resa, en kurs, ett jobb, en relation, en turnering, en bok… Alla har de sin inledning och sin dramatik, de har upp- och nergångar med oförutsedda twister av intriger och händelser för att sedan mynna ut i ingentinget. Och det är ur ingentinget vi behöver lära oss att skapa ett ”Big Bang”-moment där kuggarna åter hakar i varandra och för oss framåt. Att värdera det förgångna har sin tjusning, men likt en haj överlever vi inte om vi inte försöker fortsätta vår rörelse framåt mot nya mål och erfarenheter. April ska för mig gå i resors och nya arbetstillfällens tecken! Mitt jobb på Fjällräven Center och mitt engagemang i matcherna har avslutats för säsongen. Men hade det inte slutat hade det heller inte kunnat börja på nytt!

Och kanske till och med på ett bättre sätt!! Som jag tidigare sagt; efter regn kommer sol och efter natten kommer dagen…

Publicerat