Du är här

2013-04-20 - Saga S
Foto: Saga Sundberg

Mycket vill ha mera!

April har under de senaste åren väckt otrolig reslust i mig då vintern passerat och hockeysäsongen tagit slut. Övergångsperioden är perfekt lämpad till en ”somrig” resa någonstans i Europa…

 



Budapest i Ungern blev med några veckors varsel inskrivet i kalendern. Fem dagar att uppleva en huvudstad i Europas kärna, med utgångspunkt ifrån… ett världsmästerskap! Att hälsa på någon jag håller kär och ta del av sammanhanget runt omkring denna person är för mig otroligt givande. Det är med nyfikna och törstiga ögon jag under en begränsad tid ges åtkomst i en helt ny värld!

Besöket i Budapest syftade till att kombinera lite ledig tid med att tidvis umgås med min (relativt?) nya och hockeykunnige reskamrat i livet; Anton. Ordet tidvis använder jag då hans ärende i Ungern faktiskt var/är att arbeta med statistik och grafik kring B-VM i ishockey, där lag som England, Italien, Korea och Ungern tampas för en plats i A-VM som under maj spelas i Stockholm och Helsingfors. Hursomhelst behöver även hockeyspelare tid att vila och dessa två vilo-/laddningsdagar kunde jag dra runt Anton på alla möjliga platser jag hade lust att se och uppleva. Drog runt är självfallet en orättvis beskrivning av situationen, men det är få personer som över huvud taget kan få mig att ändra mig när jag vill någonstans och sen använder jag en gnutta berättelseglädje och hundögon för att överföra mitt intresse till mitt utvalda sällskap!

Solen sken samtliga dagar under mitt besök och trots att jag ogillar ”turiststämpeln” är jag glad att jag redan dag två investerade i ett ”hop on hop off”-pass för dubbeldäckarbussen ”Big Bus Tour” (med tillhörande hörlurar genom vilka jag informerades om ockupationer under krig, arkitekters storverk och statyers symbolik). En fläktande båttur tog mig sedan sjövägen under stadens mest kända broar längs Europas näst längsta flod Donau. Att solens strålar stekte min hud tänkte jag föga på när vinden tog tag i mitt hår och svalkade i största allmänhet. För mig var det ju ”vår” och först på kvällarna kände jag hur huden blossade upp och värmde mig som ett element. Jag förbannade då självklart min oförsiktighet. Under min vistelse gjorde jag däremot inget betydande försök att lapa sol för vackrare hudton; jag ömsar skinn så fort jag hamnar i lättare kyla och grådassigt klimat. Dessutom ”har jag inte tid” att sola längre när jag är utomlands, för det finns så mycket jag vill hitta på!

Fika under stora arker och stenkolumner förde tankar till antikens Grekland och här och var klättrade murgröna upp mot slott i varierande storlek och design. Fishermans Bastion, som ligger i Buda-sidan av Budapest döptes efter en fiskmarknad som ägt rum hundratals år tidigare och står ståtlig med sju större torn vilka symboliserar de sju folkstammarna som ursprungligen bildade nationen Ungern. Heroe Square, Gellert Hill och The House of Terror var andra fascinerande och lärorika platser jag tog del av under mina dagar i den två miljoner befolkade staden.

Men ishockeyn då? Jo, tre matcher spelades i princip varje dag och Ungern fick privilegiet att ständigt spela den sista matchen (med start 19.30) då de kammade in störst publik och dessutom hade en otroligt maffig introduktion som jag fick gåshud båda gångerna som jag hörde och såg den! Otroligt häftigt var det givetvis också att efter ungrarnas tuffa kamp mot Kazakstan (däribland vår kära Modoit Janos Hari!) höra Ungerns nationalsång och publikens jubel när värdnationens lag höjde sina klubbor i vågen mot sin engagerade och kroppsmålade (färger och flaggor) hejarklack. Till och med att äta frukost på hotellet blev spännande i sig, då alla lag utom Ungerns faktiskt bodde på samma ställe under hela mästerskapet. Det var inte direkt läge att tjafsa om vem som fick ta ”scrambled eggs” först alltså, haha!

Men tillbaka till verkligheten behöver man ju också komma. Under fredagen landade jag i ett regnigt Sverige för lite återhämtning och för att smälta min häftiga upplevelse! Helgen spenderas fortsatt i familjens sällskap innan jag återvänder till mitt kära Örnsköldsvik i början på nästa vecka! Men jag behöver däremot erkänna att resande, trots en härlig "hemkomst" absolut ger mig mersmak!

Trevlig helg!

Dela med dig av denna artikel på: