Jag har just kommit tillbaka från en lokalradiosändning där jag hade turen att få delta. Tillsamman med Sven Lindblom så diskuterade vi de möjligheterna som ges för oss i Örnsköldsvik när Umeå blir Europas kulturhuvudstad 2014. Vi fortsatte sedan samtalen om Botniabanan och de förutsättningarna som ges att skapa en arbetsmarknadsregion och alla de aktiviteterna som görs.
Men det är inte om regionala utvecklingsfrågor som jag ska uppehålla mig kring. Inte heller om andra utvecklingsfrågor som annars fyller vår blogg här på 7:an utan jag vill reflektera något över musik. Jag säger alltid att jag inte är värst musikalisk eller kulturell för den delen. Jag är inte någon musikstil trogen utan hoppar gärna på vad som helst som passar för stunden. Men när jag inför radioprogrammet idag skulle göra en spellista så bad jag mina vänner om hjälp. Skicka ett tips på låtar som påminner er om mig och beskriv varför var min vädjan till dom.
Det ramlade in både gamla och nya godingar. Och saker jag fick höra var att jag hade gett bort en vacker låt när min vän var nere och därför tänkte hon på mig, att energifyllda glada låtar påminde om mig och i den andan fortsatte det. Det värmde mig enormt. Jag fick möjlighet att botanisera bland minnen, bli påmind om vilket enormt rikt liv jag har. Kultur i alla former kan ge oss just det. Den extra nivån i våra liv som fyller ett behov. Behovet av att minnas, att dela med sig av känslor, som tröst eller som glädjespridare. Det skapar också arenor där vi kan mötas utöver de gränserna som vi annars så gärna bygger upp. Och det är just på dom arenorna som magi sker.
Jag är nog rätt kulturell ändå och jag har nog mer känslor än vad jag vill ge mig tillkänna med. Jag tar i alla fall med mig den härliga känslan jag har i kroppen hem och jag ska sprida den så mycket jag bara kan.